Sorgen

I fredags begravdes Nils. Det var oerhört sorgligt men också oroligt fint. En väldigt personlig begravning och ändå så många som var där! Och inatt tror jag att allt det här kom ikapp mig lite. Jag drömde att herrn dog och sorgen var total. Jag vaknade av att jag grät i kudden skyndade mig att känna efter om herrn låg bredvid mig. Det gjorde han. Visst har jag drömt hemska saker förr, men det här var så väldigt verkligt. Jag anar att det här har något med Nils att göra, att den senaste månaden har varit fylld av sorgliga och tråkiga saker. Så tänker jag på hur Ewa, Per och Lisa mår. Hur dom lever i den där hemska drömmen. Att det är deras verklighet.



Och när jag hör den här sången tänker jag på Nils. Fast jag gör om raden "Du var så poetisk.." till "Du var så akrobatisk..". Och det kunde lika gärna varit jag. Eller du.