Det finns inget att säga.

För när saker som dessa händer, finns det inte ord som kan förklara vad man känner. Hjärtan som går i tusen bitar, liv som aldrig mer blir som de en gång var.

Nils, sov gott. Vi ses.


När du står ensam kvar på tå
och ytan inte går o nå
När du träffat botten
Kom ihåg mig då

När du tagit första bästa tåg
och gör vad som helst för en dialog
När du står sist i kön
Kom ihåg mig då

När vintern gömmer dina spår
så att du inte hittar hem
När du är vilsen i en vinternatt igen
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
Här finns du kvar

O när du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mig då

När du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
När du är i luften
Kom ihåg mig då
När våren öppnar sina dörrar
och du tar den långa vägen hem
Och sitter på ute serveringen där vi satt igen

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
Här finns du kvar

När varje dag känns likadan
och när det skymmer över stan
och när du drömmer
Kom ihåg mig då

När du har varit i alla vrår
och du har testat allt som går
och när du tröttnat
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

Så finns du kvar
Här finns du kvar

Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Så finns du kvar
Så finns du kvar
När vinterisen ligger klar
Så finns du kvar
Så finns du kvar
Kom ihåg mig då

Ont i magen.

Läste precis på Lisas blogg att hennes lillebror är försvunnen där borta i Frankrike! Jag hoppas innerligt att han är okej, att han mår bra och att Lisas papps hittar honom hel och ren.

Ett vääldigt oväntat inlägg

Hörrni, ni som skaffar barn och sen gnäller över att allt är så jobbigt och minsann ska utnyttja minsta lilla minut på förskolan;

Ni retar mig. Det gör ni verkligen.

Nu har vi haft möte om när vi ska ha möte

Herregud, idiotin är verkligen utbredd. Vi kom iallafall fram till att vi inte kan ha något möte innan dom andra haft möte. När dom andra haft sitt möte om när vi ska ha möte, då kan vi ha ett nytt möte och besluta om när vi ska ha möte.

Mitt jobb verkar ryka. Jag kanske ska jubla? Nu slipper jag ju alla sura gnällkärringar. Men å andra sidan har jag en känsla av att dom kommer finna mig var jag än tar vägen.. Tanken har slagit mig att flytta till Sthlm. Fast jag tycker egentligen att Sthlm är läskigt. Och jag vill egentligen inte bo där.

Oh well. Jobba.

Jag vill alltid bo på hotell. Alltid!

Det var ju himla skönt att bo på hotell. Sjukt skön säng, sjukt god frukost och sjukt god middag. Sjukt god mojito också förresten. Enda minuset var att jag lyckats boka mjölktåget ner. Dvs det som stannade i varenda liten yttepytte by. Bussfärden hem var inte heller så rolig, det var 4 stycken snorungar med på bussen. Och var satte dom sig? Jo, i sätena bakom oss. Kunde man sova då? Nä, det kunde man inte. Men om man bortser från det så var det en skön och välbehövlig myshelg. Jag har världens bästa herre (det där lät ju helt sjukt).

Förövrigt så är jag ju varken tjock eller ful (inte så värst iallafall). Men trött på att folk ska kommentera mitt fejs och min kropp det är jag.

Nu till det viktigaste: På lördag är det fest. Kom om ni vill vettja.

Jag är uppenbarligen tjock. Eller ful?

Som jag skrev i ett inlägg tidigare så fick jag en kommentar om min vikt och att jag borde börja träna och gå ner i vikt (vilket jag förövrigt gjort redan, typ 8 kilo utan att jag riktigt märkt det själv). Jag blev förbannad, med all rätt. Men idag var det dags igen! Jag berättade att jag skulle till Sthlm imorgon varpå min kollega säger "Vad ska du dit ner och göra? Operera dig?".

Whett?!

Så säger man ju inte! Elakt och helt otroligt okänsligt sagt! För övrigt skulle jag aldrig i hela helvete operera mig, hur tjock och "ful" jag än må vara. Jag brukar inte låta mig nedslås av sådana kommentarer, men nu börjar jag faktiskt tröttna på riktigt. Det är inte roligt längre, helt enkelt. Bara för att jag kan garva åt det mesta och inte tar åt mig så är det inte roligt att alltid få höra taskiga kommentarer om mitt utseende. För så är det, alltid mitt utseende som ska det ska skojas om. Aldrig om grabbarnas, karlarnas.

It´s a mans world. Verkligen. Och om man som kvinna protesterar så får man höra att man är en gnällkärring. En tjock, ful, fel gnällkärring. Är inte livet underbart så säg?

SJ, SJ gamle ovän

Året är 2009. Vi har varit till månen. Vi har klonat får. Vi har uppfunnit internet. Vi kan ringa till vem som helst när som helst. Men när man ska åka tåg med SJ då får man minsann betala FÖRTIOTRE kronor extra utöver ordinarie biljettpris för att få en jävla sittplats! Jag kanske är korkad som tar det för givet, men om jag ska åka tåg, buss eller flyg så ser jag det som givet att man får sitta ner eftersom man KÖPT en BILJETT. Borde det inte rimligtvis vara så att om man köper en biljett så borde en sittplats ingå i det priset? Jo. Hos alla andra är det så, men inte hos SJ. Hos SJ har dom istället kommit på den fenomenala idéen att ta ut extra cash ifall deras kunder (mot förmodan?) skulle vilja sitta ner under resans gång. Jamengudsåjävlafantastisktsmart! Era klåpare! Vet era mammor om att ni gör på det här sättet? Va? Idioti är vad det är. 43 kronor är ingen gigantic summa. Men dock en summa! Om ni hade varit smarta någonstans så hade ni bakat in dom där 43 kronorna i priset på en gång, så man slipper få en hjärtinfarkt när det där meddelandet kommer upp (Reserverad sittplats: 43 kronor Ingen sittplats: 0 kronor). Jag väntar bara på att ni snart kommer ta extra betalt även om man väljer att inte reservera en sitt plats (Reserverad sittplats: 43 kronor Ingen sittplats: 54 Om du inte tänkt åka alls: 500 kronor).

Vi bor verkligen i Norrland.

Jag överhörde ett samtal mellan två norrländska medelålders män igår. Ämnet var mobiltelefoner.

Man 1 - Jag kan inte förschtå varför jag inte kan ta emot mms på mobiln?

Man 2 - Men har du tryckt på alla knappar?

Man 1 - Alla knappar? Vadå alla knappar?

Man 2 - Jamenduvet, har du kollat så att n´där blåtanna funkar?


Ja, dom var visserligen inga tekniska genin, men att säga blåtanna är ju mycket enklare än att säga Blue Tooth!

Ulleullegull

Alla hjärtansdag må vara köpmännensdag, men jag blev hyfsat lycklig i lördagsmorse när herrn gav mig paket på sängen. En natt på hotell och biljetter till en musikal! I Sthlm! På lördag! Hurra för mig!

Igår besökte jag och herrn Byn. En viss systerson fyllde 5 år. När ungen äntligen somnat och vi vuxna äntligen skulle kunna samtala och umgås fick herrn någon form av akut magsjuka. Vilket innebar akut färd tillbaka till storstan, medan jag satt beredd med en påse och papper om han skulle kexa. Det gjorde han inte. Men så snabbt har vi nog aldrig tagit oss hem förut... Alltså 10 mil. På typ 45 minuter! Jag höll i mig jättehårt (som om det skulle hjälpa om vi skulle krocka med en älg eller någon typ av farkost). Spännande var det iallafall, enligt mig. Herrn höll inte med.

Håkan on my mind

Konserten var grym. Underbar. Strålande. Hänförande. Förtjusande. Och när För en lång, lång tid drog igång kändes det som om stället kokade. Jag ville aldrig gå hem och jag tror faktiskt att Håkan inte heller ville gå hem. Det största dock - Håkan sprang runt i snön utanför mitt hus! I snön där jag brukar rasta herrns mamas hund. Mitt frieri blev det dock inget av. Det var 100 andra före mig och herrn ville gå hem. Så jag motvilligt hemåt.

Imorse klev jag upp 6.30 och gick på promenad!

Hahah! Nä, det gjorde jag inte. Igår när jag gick och la mig var tanken att jag skulle kliva upp imorse och gå på promenad innan jobbet. Men det sket sig rejält då jag inte ställt väckaren. Överhuvudtaget. Vaknade med ett ryck då herrns klocka ringde 7.45. Jag var på jobbet 8.05 väldig opromenerad och opigg. Klantigt.

Idag äre Håkan. Min käraste Håkan! Men inte förrän klockan 21.00. Vet inte riktigt hur det här ska gå, jag som brukar somna 22.00 (ja, på pricken). Vet inte hur det ska gå med mitt jobb heller. Inte med herrns heller. Åh! Ångesten kom över mig igår. Vad fan gör vi om vi blir utan jobb båda två? Herrn pratade om att plugga. Jag vill aldrig mer plugga! Herrn pratade om att flytta. Jag vill inte flytta! Ska jag bli arbetslös OCH singel? Så då bölade jag en skvätt åt eländet som inte ens har kommit än.

Hörruduru, finanskrisen! Jag hatar dig. Hör du det? Jag hatar dig!

Yokas dotter i besticklådan

Jag drömmer sjuka saker. Häromnatten drömde jag att jag och yoka och några till åkte till fjällen. Även Lisa var med. Jag gick iväg på promenad och när jag kom tillbaka till stugan hade Yokas dotter försvunnit. Riktigt läskigt! Vi letade ute runt stugan och i snön, men helt plötsligt fick Yoka och Lisa för sig att dom skulle leta efter henne inne i stugan. Jag försökte få dem att fatta att hon inte fanns i stugan och att vi måste ringa polisen och leta utomhus! Då började Yoka leta efter henne i kökslådorna! Då skrek jag "Men det fattar du väl att hon inte är i besticklådan! En 2-åring får inte plats i en besticklåda!" varpå Yoka svarade "Vadå, det är väl inte helt omöjligt?!" och blev jättearg på mig.

Jag minns inte hur det hela slutade, men jag minns att jag tyckte att Lisa och Yoka var fantastiskt korkade. Sen drömde jag något om att herrns ex skulle dela säng med oss en natt. "Bara sova över" hette det. Jag trodde ärligt talat att jag skulle dö av ilska. Herregud. Jag är en sjuk människa.

Jag har inte svaren på allt.

Dom flesta brukar nöja sig med förklaringen "Då har nog budet gjort en miss idag". Sen är det bra. Men idag har en karl ringt 5 gånger för att få en förklaring. "HUR kan han missa min låda?! Jag har ju haft tidningen i 25 år! HUR?!" Och när jag frågar om han blivit utan tidning ofta eftersom han uppenbarligen inte kan släppa frågan så säger han "Nä?! Inte en enda gång på 25 år förutom idag!"

Men. Herre. Gud. Gå och lägg dig då människa och slappna av. Gå ut i solen. Ring din mamma. Klappa katten. Köp mjölk. Titta på tv. Skriv ett brev. Ring inte mig fler gånger. Snälla.

Och varför ser jag ut som en massmördare på varenda jävla bild?

Förra veckan var jag på banken för att fixa ett id-kort (ja, jag är sämst i hela världen som inte har något körkort). Bilden som ska följa mig i typ 10 år ser förjäävlig ut. På riktigt. Men vafan tänkte jag, skitsamma. Nyss var herrn och jag hos polisen för att fixa pass (så jag kan lämna den här arbetsplatsen så fort jag får mina semesterdagar - bye, bye, so long, take care!). Japp, jag såg givetvis ut som någon som skulle kunna råna din farmor.

Men jag skulle aldrig kunna råna någon. Jag är alldeles för feg för det.

Varför funkar inte alvedon mot ont i hjärtat?

Min paps är sjuk. Det verkar inte finnas nåt ljus i tunneln än på ett tag. Och jag oroar mig för mams och hela familjen uppe i byn faktiskt. Paps "sjukdom" verkar dra ner alla. Jag har inte pratat med honom på flera månader. Alltså verkligen pratat. Dom gångerna han orkar prata pratar vi bara om hur han mår. Och det är aldrig bra. Ändå säger han inte allt till mig, han vill väl inte oroa mig. Men mama vet och mama berättar.

Åh. Det gör verkligen ont i hjärtat när jag vet att i princip hela familjen mår dåligt. Och det gör ännu mer ont att jag sitter långt ifrån och egentligen inte ha en aning om vad som händer där hemma.

Oh well. Jag hoppas allt blir bättre snart.

Varför tror alla karlar att jag inte kan nånting?

Det är jävligt irriterande. Jag kan VISST! Hmpf.

Jättemånga öl med grabbarna.

Två dagar i rad dessutom. Jag är stolt över mig själv som inte bara drack Hof!

Igår begav jag mig till ett badhus för att eventuellt simma lite. Men eftersom det snöat fenomenalt mycket och vår bil var rejält insnöad så tog det alldeles för långt tid att ta sig till badhuset. Simma hann jag inte men däremot sola. Så nu är jag röd och osimmad. Alltid nåt!

Trots all snö som fallit och ställt till det för våra bud så har jag fått förvånansvärt lite skäll idag från kunderna! En bra måndag. Skönt.

På torsdag smäller det. Jag och herrn ska se Håkan! Ääääntligen!

Öl med grabbarna

Tanken var att jag och kollegan skulle ta en öl efter jobbet idag. Kollegan fikade med min sambo igår och dom tog beslutet att även herrn skulle vara med. Och nyss kom en annan kollega och skulle också med och dricka öl. So far so good. Men nu är det så att tre av dom mest hockeytokiga karlarna är dom som ska dricka öl med mig.

Jag vill verkligen inte prata hockey. Jag kan se på hockey, dvs gå på en match. Dels för att jag kan gå och köpa korv, dels för att man får dricka öl och dels för att då är iallafall dom flesta gubbarna tysta och ser på matchen. Men att dricka öl och prata hockey är ju så dödns tråkigt. Inte ölen då, bara hockeyn.

Mr Candyman!

Hur ofta får man en godispåse av helt okända (nåja, nästan helt okända) män? Jag fick det igår! Ringde en vaktmästare i hopp om att han kunde hjälpa mig att få fram en nyckel till en port som varit låst i 100 år. För ungefär ett halvår sen hjälpte han mig att fixa en annan nyckel, den gången gick jag till hans kontor och fick mula i mig godis medan han letade reda på rätt nyckel. Så igår när jag ringde honom så sa jag att det var jag som åt upp allt godis den där gången. Han kom ihåg mig och sa att han skulle ta med en påse godis till mig den här gången också. Och det gjorde han! Jag mötte upp honom utanför den aktuella porten, fick nyckeln och så hivade han fram en påse med godis!

Jag blev glad, åt godiset, blev lite tjockare och sen lite ledsen när jag insåg att jag gått upp två kilo igen.

"Framstjärten är baktung"

Det sas en hel del roligt/dumt på båten. Även när vi kom av båten. Även innan (Vi kom till exempel på att DHL står för Deutshe Hitler Lande när vi åkte tåg). På lördagen fick Lisa en fin lapp på sin klänning av någon snubbe på discot. Det stod SÖT på hennes vänstra (tror jag det var) bröst hela kvällen. Vid tvåtiden blev vi hungriga och satte oss för att mula i oss kvällsmackor. Då säger en herre till Lisa "Du är så söt!" varpå Lisa svarar "Jag vet, det står här" pekar på sitt vänstra bröst. Snacka om att kunna ta en komplimang!

Söndagsmorgonen ville Siv mest sova medan jag och Mr. Stiff låg och småpratade och Kålen mest ville dö. Stiff och jag kom in på ämnet allergier. "Är du allergisk mot hamstern?" frågade Stiffen. Jag försökte förklara att det gick bra eftersom en hamster inte har så mycket hår. "Är det nå hår på bävern då?" fick jag till svar. När vi väl tog oss upp styrde vi kosan mot maten. Fast inte Stiff. Han kräktes. Efter ett tag kom han upp till oss andra, dock väldigt pustande och frustande och lite grön i ansiktet. Vi andra åt vår lunch medan han satt med huvudet mellan knäna och tog djuuupa andetag. "Typiskt att jag skulle bli sjösjuk!". Han pustade en stund till och vi garvade mest åt honom. Han köpte en flaska vatten och drack den med andakt. Han verkade inte må bättre. Snarare sämre. Tillslut brölade han "Men den här jääävla sjögången!"

Det var spegelblankt på vattnet. Inte en krusning. Vad vi andra skulle kalla lugnt vatten.

Det hände en massa annat också men jag orkar inte ta med allt. Det hände många konstiga saker på väldigt kort tid. Nu längtar jag tills vi åker igen! Fast då ska jag ha en lyxhytt och en fungerande toalett!

Bälääää.

Igår var herrn och jag på affären. Vi storhandlade. Sen åkte vi hem. Åt framför tvn. Försökte få hamstern att komma ut ur sitt lilla hus. Jag la in bilderna från båten på datorn (herregud, jag är 25 år och tycker fortfarande att det är sjukt roligt att bli aspackad). Sen gick jag och la mig.

Men herregud vilket tråkigt liv man lever. Det finns bara två lägen i mitt liv. Nykter och tråkig eller full och dum. Jag måste skaffa mig ett intresse. Hamsterhoppning kanske?

Vart tog pungen vägen?

Igår var jag med om ett smärre trauma. Jag pinnade hem på lunchen för att hämta en kofta eftersom det är förbannat kallt på jobbet. När jag passerade buren där min kära vän Thunder (min hamster för er som glömt) så låg han som vanligt med arschlet utanför sitt lilla hus. Inget ovanligt med det. Men när jag kollade närmare så hade han bara en pungkula! Det brukar alltid sticka ut två ur huset, men nu var det bara en! Jag blev orolig och trodde att han tappat den andra och började leta efter den andra där i buren. Hittade givetvis ingen och blev mer orolig över att han blivit sjuk i huvudet och ätit upp sin egen pungkula.

Det hade han inte.

Han frös tydligen och hade bara dragit in den ena! Verkligen dragit in den! När jag började peta runt där i buren vaknade han och pungkulan till liv igen och då kunde jag dra en lättnadens suck. Pungen var kvar. Hamstern frisk. Phew!

Nu ska jag gå hem och kolla så att hamstern och pungen fortfarande är kvar i buren.

Jag lever.

Och lisa fick nästan rätt. Jag drunknade inte i havet, däremot i vin. Under själva middagen fick jag nog i mig 5 glas vin. Överhuvudtaget fick jag i mig väldigt mycket vin. Man kan säga att jag kan det här med att dricka vin. Det var iallafall sjukt roligt! Ett litet minus att båten liksom luktade avlopp mest hela tiden. Dessutom gick vår toalett sönder. Mr Stiff lyckades däcka runt 23.10. Jag föll som en fura i hytten och har ett gigantic blåmärke på stieurten. J var packad som en alika på söndagen när vi skulle ta oss av båten. Tja, och en hel del annat som jag har censurerat bort. Det som inte står i bloggen har aldrig hänt!

Nu jobba. Jobb, jobb.