Idag är jag snäll igen.

Idag är vi bara två stycken som jobbar. Ingen rast och ingen lunch idag heller. Men nu slipper jag iallafall se den där latmasken eftersom han är ledig idag.

Imorgon är det lööördag. Då ska vi åka båtn. Jag längtar samtidigt som dödsångesten gör sig påmind. Zombie sms:ade nyss: "Ta med fallskärm ifall ni sjunker. Ologiskt jag vet men på flyg har dom flytvästar och kan man bygga flygplan så måste man veta bäst"

Iiii. Jag ska ta med mig min hjälm också. I fall att. Haha - i fall. Jag är så rolig att det gör ont.

Men skjut mä vad trött jag är.

03.02 ringde det från jobbet inatt. Tur för mig hade jag mobilen på ljudlöst så jag slapp vakna av det hemska ljudet. Däremot vaknade jag av mig själv 03.45 och såg att jag hade ett missat samtal. Det tog x antal minuter innan jag fattade varför jag kände igen numret. När jag väl gjorde det (det var från jobbet) trodde jag att det hade hänt Kålens lillebror någonting (hans första natt på jobbet) så jag ringde upp fort som ögat. Det visade sig att det inte alls var Kålens lillebror det handlade om utan om att jag mitt klantarsel glömt att berätta för ett bud var hans bok och nycklar låg. Jag kom iallafall ihåg det då och vi fick ut alla tidningar till kunderna i hyfsad tid ändå. Men kunde jag somna om efter det där? Givetvis inte.

Så nu sitter jag här. Trött nå grön djävulskt och förbannad på min kollega som ALLTID kommer undan jobb. Jag var här 05.45. Jag har inte tagit en endaste rast på hela dagen. Jag åt lunch vid mitt skrivbord. Min kollega kom hit 6.45. Han hjälpte mig dock inte att svara i telefon förrän 07.00 (PÅ PRICKEN) eftersom han inte börjar innan dess. Han gick på fika prick 10.00. Han kom tillbaka 10.35. Det ringde en kille och sa att han pratade med min kollega om att hans lön ej kommit, och fått till svar att det skulle min kollega fixa. Hade han fixat det? Nä. Jag fick styra upp det. Som inte jobbar med löner överhuvudtaget! Klockan 11.50 gick kollegan på lunch. Han kom tillbaka 12.10. Och när min chef kom och sa att han skulle iväg på möte idag klockan 15 sa min kollega att han också skulle sluta tidigt (15.00 istället för 16.00) för han minsann skulle iväg och titta på hockey. Då sa jag att jag tänkte gå hem 15.00 idag (om man börjar klockan 6.00 så är arbetsdagen över 15.00). Min chef säger då "Men då blir ju X ensam från 15 till 17?" och tittar på mig. Så då är det mitt fel att han blir ensam! Och JAG måste jobba över som har jobbat som ett djur hela jävla dagen! Medan min kollega som fikat sig igenom hela sitt jävla arbetsliv gick hem 14.15.

Jag dör så förbannat less jag blir! Så här är det jämt! Vi andra jobbar övertid och sliter för att få allt att gå ihop medan den där kan lalla på hur som helst! Och även fast man påpekar det för chefen säger han "Jag vet. Men vad kan man göra?".

Eh?

En fet jävla fot i arslet kanske. Hejdåochkomaldrigihelahelvetetillbaka!

Nu är det näääära

Sjukt nära. Så nära att jag på riktigt börjar bli nervös. Jag kanske borde ta med mig flytvästen. Och en visselpipa. Och några nödraketer.

Igår brände jag sönder Sivans hår. Stackars stackars Siv. Kålen får fixa till det.

Kaffedrickandetsdag. Även kissandets.

Jag är sjukt trött. Det finns liksom ingen ork i mig. Det har varit sjukt mycket på jobbet några dagar, utan lunch och rast. Bara jobb. Och börjar jag liksom längta så där innerligt efter semester. Tänk att få vara ledig mer än 2-3 dagar. Inte för att jag vet vad jag skulle göra om jag fick vara ledig, men ändå!

Ikväll kommer Yoka, Siv och Kålen förbi. Herrn får inte vara hemma för vi ska blondera (eller bränna - vi får se) Sivans hår och skvallra. Samt äta. Och sånt kan ju inte pojkar vara med på.

Fika, fylla och storgrin.

I lördags fick jag med mig Zombie på en fika på stan. Han var som vanligt rolig och pinsam på samma gång. När vi skulle införskaffa fikat så sa han till den indiskatjejen bakom kassan att han ville ha en negerboll. Hon tittade surt på honom och pekade på en chokladmuffin "En sån?". Zombie pekade på negerbollen "Nej, en sån. En negerboll". Hon såg ännu surare ut "Jaha, en c h o k l a d b o l l". Zombie låtsades som om han inte förstod henne "Ja, en negerboll". Har en känsla av att vi inte bör gå dit fler gånger..

På kvällen drack jag vin med Siv och Kålen och blev full och dum. Träffade herrns ex på krogen, när hon sa att hon älskade honom blev jag sur eftersom jag är en drama queen och tycker extremt illa om henne. Oh well. Jag gick hem och lika bra var väl det. Men innan jag blev sur så hann jag sjunga karaoke med Sivan. Fortfarande går ångesten genom kroppen på mig när jag tänker på det. Kunde inte herrns ex kommit precis innan det var dags att sjunga och säga det där? Då hade jag ju blivit sur och gått hem innan jag hann sjunga. Men nääärå! Jag skulle minsann skämma ut mig först.

Nu är det inte länge kvar till jag ska åka båt. Givetvis har jag fått ont i halsen men det kanske försvinner när jag drunkar i minttun? Ja, det gör det nog.

Kvinnor kan inte.

Men gudars vad dåligt bemött jag blev för en stund sen. En riktig räbba som snäste av mig i telefonen. Dock inte en kund! Utan en räbba på en tidning vars kund ej fått tidningen. Jag försökte lugnt och sansat (ja, jag brukar faktiskt kunna behålla lugnet när jag får utskällningar men efter att jag lägger på brukar jag bli desto mer förbannad) förklara för henne att jag faktiskt inte kunde göra något åt saken. Att det var datorn som på något sätt strulat till det för oss. Men hon vägrade lyssna på mig. Hon gav sig inte och vad jag än sa försökte hon få det till att det var jag som var dum i huvudet. När hon sa "Har du ingen manlig kollega jag kan få tala med?" trodde jag faktiskt att jag skulle få en hjärtinfarkt av alla vrede som sipprade runt i mig! Tacka gud för tekniken och internet iallafall, för hon anklagade mig för att inte ha svarat på deras mail - fattar ni hur förjävla skönt det var att få bevisa för henne att jag minsann visst svarat och det faktiskt var hon som var korkad? Som en orgasm tamejfan! Fast bättre!

Hör du det, kärring. Jag kan VISST! Och att nedvärdera sitt eget kön på det där viset! Du kommer nog inte till himlen när det väl är dags.

Nu ska jag bita i stressbollen igen. Länge, eller iallafall till min puls gått ner.

Man vet att man bor i Norrland

När man kan läsa notiser som "Vem saknar sparken?" i tidningen. Ja, den är iallafall inte min. Det kan jag konstatera så här på rak arm.

Man fattar också att det är nyhetstorka. Det kan jag också konstatera så här på rak arm. Alldeles helt utsträckt är den. Raaak. Tooorrt.

Men DU är tjock!

Hur jag kunnat missa att blogga om detta är ju helt galet.. Iförrgår kom det in ett tidningsbud här på kontoret och sökte efter min manliga kollega. Och helt plötsligt, utan någon som helst förvarning säger han: "Hey you Sonja, I see that you have gained some weight. Maybe you should work out?"

MEN VAD I HELA HELVETE?!

Sen exakt när är det ok att påpeka att jag är tjock?! Jag är fullt medveten om att jag inte är smal. Hur skulle jag kunna missa det liksom? Det är ju ändå jag som klär på mig på morgonen, som duschar mig och som utför diverse underhållningsarbete på min kropp. Jag VET att jag inte är smal. Jag VET att jag borde träna. Men det ger ju inte någon rätten att bara vräka ur sig det hur som helst. Överlag så har jag märkt att snubbarna har en tendens att påpeka saker om mitt yttre. "You look good today" eller "you look tired" eller "Har du sminkat dig idag?". Häromdagen kom det upp en karl för att hämta någar tidningar. När han såg mig (och min kjol) vänder han sig om till min kollega och säger "Men gosse, hon har snofsat till sig sedan hon slutade städa!". Medan jag stod där och hörde allt! Det spelar ingen roll om det är komplimanger eller pikar, jag fattar inte varför vi överhuvudtaget ska diskutera mitt utseende.

Dock har jag inte hört någon säga nånting till min kollega som sitter mitt emot mig något om att han väger cirka 80 kilo för mycket. Inte heller har någon sagt till min andra kollega som aldrig tvättar håret att han har smutsigt hår. Ingen har sagt något till han som alltid ser förbannat trött ut att han ser förbannat trött ut. Ingenting. Men när det gäller mig och mitt utseende är det helt okej att vräka ur sig diverse saker.

Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag. Vilket jävla sätt man blir behandlad på. Som om jag är nån jävla installation på nån utställning där folk kan vräka ur sig sina åsikter hur som helst.

Åååå! Nu måste jag gå och bita i stressbollen en stund.

Arrrrg.

Igår vankades det middag med Yoka, Blomkålen och Sivan. Yoka är gravid och trött men jag tror ändå Blomkålen tog priset. Vi pratade amning och födslar och annat roligt.

Yoka - Ja, men så fick hon problem med amningen..

Kålen - På sig själv?

Konstiga blickar på Kålen och liiiite konstig stämning innan vi rett ut det hela. Kålen tyckte tydligen att hon sa andningen.

Förövrigt måste jag nog gå nån kurs, typ Lär dig hantera din ilska. Hysteriskt arg över nåt så simpelt som trasiga bommar vid järnvägen igår. Och inte blir det bättre av att herrn är minst lika arg som jag. Om inte argare. Och när han blir argare än mig så himlar jag med ögonen åt honom och tycker han är fånig som blir arg över en sån futtig sak! Och så blir han ännu argare. Fantastiskt roligt egentligen. Men när jag kom hem från Siv så blev jag sjukt glad, för han hade tvättat och bytt sängkläder. Så visst, jag blir sjukt arg för ingenting men sjukt glad för nya sängkläder!

Tjing tjong styrstång

Det är spännande här på kontoret. Vi har fått en ny medarbetare för ett tag, han säger inte mycket, men han pratar gärna om sin fru. Som han hämtade i Kina. Som han gift sig med. Ja, han åkte till Kina för att träffa kvinnan som han aldrig tidigare träffat eller pratat med för att gifta sig med henne. Han har nu tagit med henne till Sverige. Och när han pratar om henne låter det som han pratar om sin nya bil. Han fick frågan hur det känns att vara gift. "Jo, tack. Det känns bra. Hon är en bra fru. Duktig på att laga mat." eller "Det går bra, hon tvättade igår." eller "Igår fick hon följa med till affären".

Herregud. Jag får ont i magen. Kanske borde jag inte ha det, kanske är hon jättelycklig över att hon fick följa med till affären. Jättelycklig över att han är nöjd med hennes matlagning. Jättelycklig över att tvätta hans kalsonger. Hon kanske tänker "Hurra! Tvätta, I love it!". Fast på kinesiska då.

Ännu mer dravel! Nu ska jag jobba. Faktiskt. På riktigt!

Fanfuckingtastic

Vad är dealen med tanterna egentligen? Inte dom vanliga, gulliga tanterna utan dom skvallriga, nyfikna, skitjobbiga tanterna? Som igår när jag gick ner till fiket här i huset.

"Jaha, har ni förlovat er? När ska ni ha barn då? Men ni bor väl ihop?"

Vafan! Ge dig tjockkärring! Som om jag skulle berätta för husets skvallertant när jag tänker skaffa barn? Pöh!

Förlovning är förresten bara till för mesar (sorry, men så är det). Antingen så går man all in och gifter sig eller så nöjer man sig med att bara vara sambos. I min värld får man vara förlovad i högst ett år, sedan är det giftemål som gäller. Pronto!

Jaja. Ännu ett meningslöst inlägg. Känner ni som jag? Ännu en minut bortslösat liv.

Ååå, the huvudvärk!

It´s killing me! Trots att jag varken druckit rödvin eller snusat eller nåt annat olagligt.

Förstår ni hur nära färjan jag är nu? Jättenära! Nu ska jag bara vänta på lönen, somna till "På spåret", jobba lite till, somna till "På spåret" en gång till och SEN åka färja. Jag tror det kommer bli sjukt bra. Drömde förresten att jag skulle dö. Dödsångest är riktigt otäckt.

Något som inte är otäckt: Min gamla lågstadielärare ringde till mig idag! Alltså hon skulle surra om en tidning som inte dykt upp, hon visste inte att hon skulle få prata med mig (visste hon det vore det ju märkligt). Jag hörde på en gång att det var hon, redan innan hon sagt sitt namn. Hon minns både mig och syrran och jag fick värsta flashbacken och ville tillbaka till mina barndomslekar med S. Jag kastade bilar i huvudet på henne, hon hånglade med killar, jag spelade fotboll, hon hånglade med killar.

Jaja. Jag gör allt för att slippa jobba. Mest för att det är jag som måste jobba över medan Herr Värdelös får gå hem klockan fyra. På pricken! Aaaaalltid på pricken! Så här sitter jag och maskar. Mask, mask.

Hej hybris!

Bloggfrossa har redan skrivit det så sjukt bra, men ändå. Kanske den mest uppblåsta pöjk jag skådat.

Haha! Lurad!

Först hade jag ångest inför den här veckan. Börja 06.00 är fan aldrig roligt. Sen tänkte jag att det kanske var rätt gött ändå, att få gå hem klockan 15.00. ELLER INTE.

Imorse när jag öppnade mailen stod det klart för mig att jag kommer få jobba ensam. Båda mina kollegor är hemma med sjuka barn. Vab, vab. Så den här veckan kommer alltså innebära jobb från 6 till 17 varenda dag. Ensam. Göra saker jag aldrig gjort tidigare. Ringa folk jag inte har numret till.

Hur fan kan alla ungar blir sjuka samtidigt? Är det här någon del av en ondskefull plan?
Jag vet, det är inte ungarnas fel. Det är tom synd om sjuka barn. Men jag är så jävla less på att alltid vara den som ska styra upp allt ensam när alla andra är hemma och ser på film och matar barnen med alvedon.

Igår när vi hasade runt på stan hittade vi en bok; "Korsstygn på nytt". Där i fanns det ett fint broderi som jag nog ska hänga upp på mig vägg. "Ungar suger".

Siv: Om du tycker att jag är osocial annars - watch me den här veckan! Den där middagen vi ska ha på tisdag kommer jag förmodligen sova mig igenom.

På ålderns höst

Jag kommer på mig själv att prata om vädret på MSN. Vädret! På msn! Hallå, vad är det frågan om? Som Chandler skulle ha sagt: Could I go any lower in the åldersträsk? (fast mer grammatiskt korrekt dårå..ähum)

Vi vet alla vilken dag det är idag.

Det är drickavinisoffanochsomnatillpåspåret-dagen. Jag får ångest när jag tänker på vilken pensionär jag har blivit.

Var tog alla festerna vägen? Vad hände med striptease och en härgårmanskylt i vardagsrummet? Exakt när skedde denna förvandling från festprisse till pensionär? Jag tycker inte om det! Ge mig min partyhatt tillbaka!

Hej, det är jag som är tomaten

Men vad gör väl det när det bara kostade mig 10 kronor att bli tomatröd! Hittade ett solarium i samma hus som jag bor i; 10 spänn för en halvtimme. Stor risk för hudcancer med andra ord.

Får man kasta stressbollen på sin kollega?

Jag bara undrar, för han retar gallfeber på mig med sina dryga kommentarer. Och jag fick en stressboll av Blomkålen i julklapp, en ganska hård sådan. Jag gissar att om jag får till en bra träff kan han nog bli sjukskriven en vecka eller två.

Tänk om jag hade en liten, liten apa..

Då skulle den kunna göra mina arbetsuppgifter. Dvs lägga papper i kuvert. Papercuts gör svinont och kuvertera är svintråkigt.


Umpa, umpa falleralleraaaaa...

Snart åker jag färja med Håkan.

Jag blir mer och mer nervös för varje dag som går. En dag närmare den dagen jag drunknar (antingen i havet eller i minttu - det återstår att se). Givetvis inser jag att jag är fånig som oroar mig, men det känns faktiskt lite jobbigt att tänka på att jag kanske dör på en jävla färja. Eller ja, det känns rätt jobbigt att jag ska dö överhuvudtaget. Men ja.. äh. Åka färja, dricka sprit - va kul! Hurra!

Nu blir det jobba.

Härlig Bloodymary blev förfärlig...

Jag vet inte hur det gick till men helt plötsligt är jag pank. Givetvis har jag ett sparkonto men det var länge sen jag var tvungen att nalla av det, och jag vägrar göra det nu igen. Jag ska ju vara vuxen nu. Spara pengar. Vattna blommorna. Ta ansvar. Skaffa barn (hahaha, nä, knappast!). Jag trodde faktiskt senast förra veckan att jag hade bakat en kaka i ungnen av misstag. Det hade jag givetvis inte men paniken som infann sig var otäck. Såg mina bakisdagar i soffan som ett minne blott och att jag snart skulle vara en tonårsförälder. När lingonen äntligen föll ner så jag kan lova er att jag jublade. Halléluja and praise the lord för lingonen! Jag kommer aldrig känna mig mogen/vuxen/redo. Därför känns det här låten med Markus Krunegård passande.

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp!

Jag er norsk.

I lördags efter x antal liter alkohol så blev jag helt plötsligt norsk när jag skulle sms:a Zombie och fråga hur länge han jobbade. Jag fann det väldigt roligt att jag skrivit på norska! "Hur kämpe lobbs du?". Ingen annan än jag skrattade åt det. Jo, Zombie också.

Jag borde jobba. Ta tag i saker. Men jag ooooorkar inte. Faktiskt inte. Som om jag käkat sömnpiller. Alltid går jättesakta.

Och Spotify är kanske världens bästa grej. Jag vet, jag är väl sist att inse detta men ändå!

Julen är över. Ångesten är här.

Idag är dagen efter bakisdagen. Igår var dagen efter festen. Jag vet inte om det hände så mycket egentligen, förutom att Kålen spillde ut mitt rödvinsglas över sina sockar och sin matta. Vita sockar. Vit matta. Inne på krogen föll Siv i en trapp. Typ. Jag tror det ingick i dansen som hon så fint utövade.

Vi avslutade kvällen på Max. Där träffade vi ett gäng Cowboys. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde och sa men ångesten är här iallafall.

Det var fan i mig på tiden. Så mycket dumt som jag gjort.

Här sitter jag och är kissnödig.

Mina två kollegor spelar tv-spel. Igår dansade vi i ring till Lady Gagas Poker Face. F körde sina extremt snygga moves, bland annat "Kundvagnen".

Ja, som ni hör så är det sjukt mycket nu på jobbet. Man blir alldeles matt. Men jag har faktiskt räknat lite idag. På tid dessutom! Lågstadiet all over igen! Fast den här gången fick jag använda miniräknare. Tur för mig. Tur för företaget.

Nu räknar jag timmarna till smorgostartan. Och så räknar jag timmarna tills jag får gå hem och sova middag som den 2-åring jag egentligen är.

En liten grej till bara: Just nu retar jag gallfeber på varenda homofob i huset som råkar gå förbi mitt skrivbord. På bordet ligger nämligen Läkartidningen och på deras framsida en hyfsat stor bild på två män som pussas. Tänk vad lätt det är att provocera! Tänk att folk fortfarande orkar bli upprörda av en sån naturlig sak. Släpp det där nu, hörrni, och låt folk få pussas med vem dom vill. Jag låter den iallafall ligga kvar. Ha!

Kissa var det ja. Don´t peepee in my teepee.

Hurra, hurra, hurra, hurraaaa!

Idag fyller Blomkålen 25 år! TJUGOFEM år. Det är verkligen skitgammalt. Iallafall, eftersom jag och Siv är sluga som få så tog vi med oss Kålens paket, ett ballerinakex (vi hade ingen tårta) med ett ljus i samt två ballonger som luktade gift och smög oss in hos Kålen klockan 06.20 och sjöng så fiiint för henne. Jag tror hon blev lite glad.

Efter att vi öppnat paket i sängen bjöd Kålen på frukost och det var sjukt mysigt! Mera sånt! Även fast jag just nu är fantastiskt trött så var det helt klart värt det.

Ikväll bjuder Kålen på smörgåstårta och jag vet nån som kommer sova som en gris inatt.. (Jag, alltså). Imorgon ska jag sova länge för att sedan vara tomte på nån himla fest. Så här i efterhand ångrar jag mig lite att jag tackade ja till förfrågan men nu är det väl bara att ta på masken och kramas med främmande barn. På kvällen vankas det fest hos Kål och jag tänkte dricka mig lagomt full och fira att jag inte är gravid den här månaden heller! Hurra igen.

Back to work it is.

Hej, varsågod. Ta mina pengar. För all del.

Alltså butiker med skyhöga priser och kass personal really get´s me going. Herregud.

Annars inget nytt. Papa är sjuk fortfarande. Tråkigt är att Lisas mama också gått och blivit sjuk. Hoppas alla är friska och glada snart.

På fredag fyller Blomkålen 25 år. Hähä. Dvs hon är också snart död.

Vara ledig varannan dag är rätt segt. Och Super Mario Galaxy är sjukt svårt. Jag blir yr och får svindel. Som en tant!

Läkare med gränser.

Min papa är sjuk. Ingen vet varför. Det började med ett näsblod som aaaldrig slutade. Överläkaren på avdelningen han låg på skulle då, för att få stopp på blödningen, trycka upp någon form av ballong i näsan på papa. Men innan han gjorde det sa han "Jag har aldrig sett en sån här förut! Än mindre använt en." Likt förbannat satte han in den på min papa. Och fick visserligen stopp på blödningen. Men istället har yrsel, illamående, hjärtklappninh och knastrande öron uppstått. Och min älskade papps mår jättedåligt. Kanske inget att bli upprörd tycker vissa. Men det tycker jag! Hur i hela friden kan det vara så att en överläkare aldrig har sett en pryl som han ska trycka in i någons bihålor? Hur i hela friden kan det vara så att överläkaren ens överväger att pula in den i min papps om han inte vet vad han sysslar med?

Eftersom det var läkarslarv som stod för min sambos pappas död (död pga av lunginflammation - år 2003!) så känner jag inte direkt något större förtroende för sjukvården. Och inte fan blir man lugnare av att höra sådana saker som "Oj, den här såg rolig ut, en sån har jag aldrig sett förut" från en läkare. Jag har inget emot att betala skatt, faktum är att jag tycker det är en sjukt bra grej, men det förutsätter ju att jag betalar lön till någon som faktiskt kan sitt jobb.

Jag får ta en jävla massa skit när tidningen uteblir men vars fan ringer jag när jag vill skälla ut läkare? Finns det något direktnummer?