Katt + medicin = cirkus

Man kan säga att min far älskar kissen. För att få i kisse all medicin som han nu måste äta för sitt dåliga hjärta så har nu faren börjat borra bort en bit av matbiten för att pula in en bit medicin i hålet han borrat.. Jamen ni förstår. Papa har det han gör. Och för att göra det hela lite snurrigare så upptäckte papa att den dos blodförtunnande medicin som kisse skulle ha var lika mycket som han själv äter. Han anade ugglor och åkte tillbaka till apoteket och påpekade detta. Det visade sig att den anvisade dosen på receptet var 6 gånger större än kisses dos. Hoppsan Kerstin. Som kompensation fick papa en dosett som han kan ha kisses medicin i...
n

Ja ni ser. Här händer det saker! Spännande så i in!

Lyssna på Mangan vettja!

Häääär. Karln är fantastiskt.

Sture med dåligt hjärta och jag med sorg i mitt..

Idag var papas kisse (egentligen min) till veterinären. Jag var väldigt oförberedd på att veterinären skulle säga att det bara är en tidsfråga innan kisse dör. Tydligen har min ääälskade kissemiss ett extremt dåligt hjärta (vätska i hjärtsäcken och förstorat och allt möjligt dåligt). Det känns fantastiskt fånigt men oj vad ledsen jag blev av det beskedet. Det som gjorde mig mest ledsen var veterinärens extremt dåliga bemötande. Inte ett enda beklagande ord, bara ett "han dör inom en snar framtid av sitt dåliga hjärta". Dessutom kändes det som att han dumförklarade min papa när han inte förstod exakt vad alla hans termer betydde. Och det är klart, det är ju "bara" en katt, men jobbar man som veterinär borde man väl vara på det klara med att dom små liven som kommer in på sjukan faktiskt är otroligt omtyckta av sina mattar och hussar. Och att det faktiskt inte är så himlarns lätt att höra att ens lilla kompis snart ska dö.

Samtidigt är jag himla glad att det inte var papa eller nån annan i familjen med ett sånt dåligt hjärta, men nog har jag sorg ändå. Hur fånigt det än må vara för er andra.

Mot skogen!

Idag åker jag hem till skogen. Schönt. Schemat: Äta gratis mat. Dricka gratis öl. Hjälpa papa att släpa träd och ris. Äta gratis mat. Dricka gratis öl. Lämna paket till 1-åringen (som för övrigt är sjuk söt med sina små riskorn till tänder). Äta gratis mat. Typ så. Eventuellt får jag med mig en Siv också! Hoppas!

Och nä. Jag är inte fulast i stan. Inte tjockast heller. Men det vore ju trevligt om folk bara slutade påpeka mina "brister" och istället koncentrerade sig på sina egna. Det lär vara plenty av dom också.

Nu går jag hem. Ha!

Jamentacksåjävlamycketdåra

Varför tror folk att det är okej att säga till mig att jag borde gå ner i vikt? Varför tror folk att det är okej att säga "Du är ju rätt fin, men om du skulle gå ner 10 kilo skulle du se ännu bättre ut".

Jahaja.

Men det var ju himla tur att nån sa det till mig! För jag har ju alltid trott att jag är fantastiskt smal och vältränad. Eller inte. Så här är det för er som inte fattar: vi "tjocka" människor är också människor. Vi med 10 kilos övervikt (eller mer) kan också bli ledsna. Vi "lata", "tjocka", "otränade" har redan förstått att vi inte är lika snygga som er andra. Men det ger inte er rätten att tala om för oss hur vi borde se ut. Jag är högst medveten om att jag borde träna och gå ner i vikt. Jag är inte smal. Jag är inte snygg. Det säger jag till mig själv ungefär varje dag, så jag behöver inte höra det från någon annan.

Hör ni det? JAG BEHÖVER INTE HÖRA DET FRÅN NÅGON ANNAN.

Mutresa?

I lördags ringde min kära far och sa "Vill ni följa med till Kreta? Vi betalar hälften av er resa och vi åker 20:e Augusti." Jag tackade nej. Vem vill åka till Kreta nästan gratis?

Nä. Jag tackade JA. Hurra för oss! Utomlands! Värme! Och både syster, systers sambo, deras två barn, ma & pa och jag och herrn! Det kan visserligen sluta i katastrof men det risken tar jag för lite sol och bad.

Äggskal till mig - hjälm till herrn.

Ja, tydligen prioriterar vi lite olika här i hemmet. Oh well.

Som jag skrev fick Yoka en son igår kväll. Och inatt har jag enbart drömt om bäbisar! Jag skulle vakta bäbisar åt andra men det slutade med att alla bäbisar på nåt sätt gjorde sig illa. Ännu ett tecken på varför jag inte bör skaffa barn! Skönt!

Äntligen!

Igår kväll fick jag ett sms om att en liten en kommit till världen! Grattis till Yoka och hennes familj!

När tänkte bäbisen komma ut egentligen?

Jag sitter här och väntar på att Yoka ska skicka sms om en nyfödd son. Det verkar ta lång tid det där att föda barn. Huuu... Jag väntar även på att Siv och Kålen ska komma hit och äta sig mätta med mig. Det är som det vi gör ihop. Dricker oss fulla eller äter oss mätta. Och så pratar vi heela tiden också. I like it.

Lisa berättade även att det gått bra för Ewa i Umeå. Sköhöönt tycker jag. Även om inte faran är över så går iallafall nånting åt rätt håll. Heja Ewa! Jag tänker på dig!

Dop, middag, öl.

Jepp. I den ordningen. Först dop där jag grät en skvätt för att sen äta typ 10 sorters kakor. Sen middag på restaurang med herrn. Sen öl på en pub. Sen magknip och hemgång. En bra lördag. Igår kom det två syskonbarn till mig. Min uppgift blev att sova ner den mindre (som fyller ett år snart och kan gå alldeles själv! Jag grät lite över att han var så lycklig och duktig). Sen fick jag dåligt samvete för att jag varit en dålig moster och missat hur stora grabbarna faktiskt blivit. Då kramades vi, jag ville kramas mera, dom ville kramas lite mindre... Speciellt den större, som är 5 år och är bättre på att spela Wii än vad jag är. Enligt honom var kramarna för många. Oh well. Han slapp inte undan ändå. Hähä.

Lisa hade förresten fylleringt mig i lördagsnatt, och jag ångrar bittert att jag inte hörde att det ringde, även fast Lisa faktiskt pratat in ett himla roligt mobilsvar. Det är ju himla kul med fylleringningar! Iallafall ibland. Jag har tagit beslut om att jag måste bli bättre på att fylleringa mina vänner. Eventuellt borde jag ringa dom i nyktert tillstånd också..

Idag ska jag köpa en ny hjälm (inte hockey utan mc) istället för möbler till altanen! Vad har hänt med mina prioriteringar egentligen?!

Svängigt sörrö

I mina öron iallefall. Jag gillart.

I´ve lost that fredags feeling..

Förut innebar fredagar en jäkligt skön känsla i magen. Typ alltingordnarsig-känslan. Det kändes nästan lite som julafton på fredagsmornarna - bara eeen ynka dag tills man fick slappa och sova ut liksom. Jag kunde tom vissla lite under dagarna på jobbet. Men nu är den som bortblåst. Ingen alltordnarsig, inget vissel. Ingenting. Bara allmän likgiltighet. Hur kunde det bli såhär?! Jag anser att jag fortfarande har partyhatten på mig rätt ofta på helgerna, det är inte bara plantering av blommor och parmiddagar liksom. Hur fasen tar jag mig ur den här svackan? Ni kan ju lyssna på den här låten och byta ut "lovin" mot "fredags"..

Näe. Vet ni vad.

Mitt öl-pappersåtervinningssystem går åt pipsvängen! Det är nån klåfingrig helgpersonal som hela tiden suddar bort min öl och skriver en massa på sig själv - bara för att hon diskar! Jag suddar ut dem och menar att det inte har med saken att göra - jag använder aldrig nånting i det köket för att det ser ut som en svinstia där (det kan vara så att det är köket hela den här svininfluensan kommer ifrån). Då kan ju ingen förvänta sig att jag ska diska heller. Men nu har alltså den där lilla räbban börjat skriva in sitt diskande på samma tavla som pappersåtervinningen! Fantastiskt irri.

Ikväll ska jag plantera! Inte haschplantor utan luktärtor. Ungefär samma sak.

Världens segaste dag.

Men låt mig gå hem already! Tiden slääpar sig fram och jag längtar hem. Förresten vill jag åka på IKEA och handla möbler till ballen. Det vill inte herrn. Eller vill jag handla möbler till köket? Helst vill jag handla både och. Jag är helt säker på att herrn inte vill handla varken möbler till ballen eller köket. Han vill köpa ny dator. Och nåt grejs till motorcykeln. Ååå av tråkigt.

Idag har jag funderat på hur det skulle vara om man var smal. Och insåg att jag tamejfan aldrig känt mig smal. Aldrig. Jag minns att redan när jag gick i 1:an på lågstadiet ansåg jag mig vara tjock. Lång och tjock. Helt sjukt, är vad det är.

Ungefär så här har jag alltid känt mig.

Thunder!

I brist på annat..

Jag och Siv igen!

Inatt drömde jag att Siv kom tillbaka till bloggvärlden igen! På riktigt. Vi flyttade även ihop igen och vi var som våra gamla jag! Spelade Super Nintendo, drack hembränt, klättrade på självlysande gröna klumpar och blev lyckliga när vi kom in på krogarna som har 23 som åldergräns..

Det var tider det!

Ni kan kalla mig vuxen!

Ja. Nu kan man med all rätt kalla mig vuxen. I torsdags köpte jag nämligen penséer. Yep. You heard me. Jag har nu två blomlådor på balkongen med penséer. Och för att göra saken ännu värre: igår damp mitt Coop MedMera-kort ner på hallgolvet.

Nu väntar vi alltså på villan och voven. En Volvo har vi redan införskaffat.

Nasty people..

Maskeraden gick bra. Folk förstod att jag var en sandwich. Och jag drack inte ur bålskålen den här gången! Kanske för att det inte fanns nån.. Dansade heller inte först i danståget! Kanske för att det inte blev nåt.. Jag var inte fullast! Kanske för att herrn tog på sig den rollen.. Det enda som var lite dumt var att jag inte riktigt tänkt på att jag skulle sitta i min sandwich typ halva kvällen. Det var inte så himla lätt att äta utan att råka putta till mina bordgrannar (Fred Flinta och en Amishsnubbe) lite då och då. Som tur var hade dom stor förståelse, varken dom eller gb sandwichar kommer ut så ofta på festligheter.. Jag kan även berätta att en superhjälte och en astrid lindgren figur roade sig med barnförbjudna saker ute i skogen när mörkret hade lagt sig. Tack gode gud att jag slapp se det..

Igår soffläge och idag jobbläge.