Absolut sista.

Men vad är det här för himla konstig video? Varför rinner det slime ur hennes mun? Och varför rinner det slime från hans huvud? Vad har det med det hela att göra? Kan nån förklara för mig?



Nu så. Säg åt Siv att blogga!

Take care, so long, bye bye

Nu när Siv kommit tillbaka till bloggvärlden så lägger jag helt enkelt ner det här. Kanske kommer jag tillbaka på gamla bloggen, kanske kommer jag tillbaka på en helt ny blogg med lösenord. Eller så driter jag i det här helt och hållet. Nu väntar jag på Sivs alla inlägg som kommer rassla in. Hurra!


Tata!

Tyssssstnad

Siv och Kålen har fått i mig i pysslandets värld. Silvertråd och pärlor och voila så har man gjort en ring (en ganska ful ring men det finns ju ingen som har en likadan iallafall). Så fort jag har tid över hemma sätter jag mig och pysslar, något som herrn tydligen tycker är en bra grej.

"Jag tycker om när du pysslar, du pratar inte lika mycket då"

Jahaja.

Han vandrar mig på nerrrrverna

I måndags började sommartiden här på jobbet. Dvs vi får sluta en timme tidigare (vi jobbar alltså in dessa timmar under vintern på nåt sätt). Hurrey för mej! Men så har jag ju min kollega som verkligen inte kan ändra på någon rutin. Så varje dag går han på fika EXAKT 14.30. På prrrricken! Och istället för att gå hem klockan 16 som han gör vintertid, så går han hem 15.00. Om jag så skulle ligga på golvet och dö av svininfluensan skulle han ändå gå på fika 14.30, för att sedan komma tillbaka till kontoret och hämta jackan och gå hem. Inte en blick på mig och min svininfluensa. Bara ett hejdå och så går han.

Det är nog bara en tidsfråga innan jag kommer göra honom illa.

Siv is on faaaaajha!

3 inlägg! Jag blir alldeles rörd till tårar här. Och fundersam. Ska hon komma tillbaka på riktigt eller är det här bara tillfälligt? Om hon kommer tillbaka, ska vi då blogga på samma ställe igen eller ska jag stanna här? Många frågor.

Var det nån som såg mig igår när jag sandpapprade bordet? Inte så konstigt att ni inte gjorde det kanske eftersom jag råkade somna i soffan och låg där i 3 timmar och trynade istället. Och sedan när jag skulle sova för natten så började jag drömma helt sjuka drömmar. Om gamla klasskompisar, om gamla ex och bäbisar och folk som dog. Ett virrvarr av sjuka saker och givetvis försov jag mig imorse...

Nu jobba. Ååååå va roligt.

är det nån som vill ta över?

Idag anar jag att det kommer vara minus på muntergök-kontot hemma hos mig. Herrn är ungefär lika rolig som en sten när han är trött. Jomenfaktiskt. Funderade på att hälsa på Siv men där vankas det tydligen vomering och det kan jag gärna slippa undan.

Snart är det Gatufest. Sen är det Storsjöyra. Sen är det semester på Kreta. Jag överlever nog den här sommaren utan större men.

Red alert, red alert...

SIV har BLOGGAT! Kors i taket och gudars skymning och yadayada.

Jag har en liten fråga: varför är det så att det ringer så fort jag höjer volymen och försöker få till lite partystämning här på jobbet? Jag blir då tvungen att pausa musiken medan tanterna skäller och sen glömmer jag bort att jag lyssnade på musik. Dessa problem!

Får man gå hem nu?

Nu då? Jag har varit på jobbet i 32 minuter nu. Nu känner jag att det är dags att gå hem. Jag känner mig rätt nöjd med dagens jobbinsats. Nåt säger mig att chefen inte är lika nöjd...

En katastrof inträffade igår. Hissen här på jobbet pajade. Och vi har våra kontor högst upp i huset. Det var givetvis den dagen jag behövde hämta en massa saker i andra delar av huset och fick kuta upp och ner i trappan x antal gånger. Vi snackar ofrivillig träning och jag tyckte inte om det! Usch!

Ikväll är kvällen då jag ska börja sandpappra vårt köksbord. Något jag inte ser fram emot, men det kommer bli fiiint när det är klart.

3 veckor och 4 dagar kvar till min semester. BETALD LEDIGHET. I like it!

Kroniskt täppt i näsan.

Jag håller på att bli galen på den här näsan och dess envisa förmåga att täppa igen mina luftvägar. Enda gången jag glömde bort det var i lördags när jag hällt i mig en liter sangria, lite vin och annat nyttigt och bra för kropp och själ. Men nu är det tillbaka. Däppt i däsan. Heda tiden. Men för er som har tid, ork och pengar kan ni alltså ge er iväg för inhandla sangria. Det hjälper mot pollenallergi, mycket bättre än riktig medicin mot pollen om ni frågar mig.

Annars roar jag mig med att jobba. Inte mycket mer som händer. Har iofs väldigt många projekt på gång i mitt huvud. Typ måla om köksbordet + stolarna, plantera mynta, så ruccola och lite annat. Väldigt mycket snack och extreeemt lite verkstad.

Jag är inte rädd - jag kan flyga

Igår flög jag, Siv och herrn (ja, och så en pilot dåra) i flygplan över Höga Kusten (Ewa, vi vinkade till er när vi flög över ert hus) och så en sväng över stan. Det var jättefint! Och vi kunde konstatera att det finns sjuukt mycket skog i norrland. Jag trodde iofs att min sista stund var kommen när alla dom där luftgroparna bestämde sig för att också vara med. Läskigt och roligt på samma gång!

I lördags var jag tydligen fullast av alla och gjorde bort mig i vanlig ordning. Oh well.

Katt + medicin = cirkus

Man kan säga att min far älskar kissen. För att få i kisse all medicin som han nu måste äta för sitt dåliga hjärta så har nu faren börjat borra bort en bit av matbiten för att pula in en bit medicin i hålet han borrat.. Jamen ni förstår. Papa har det han gör. Och för att göra det hela lite snurrigare så upptäckte papa att den dos blodförtunnande medicin som kisse skulle ha var lika mycket som han själv äter. Han anade ugglor och åkte tillbaka till apoteket och påpekade detta. Det visade sig att den anvisade dosen på receptet var 6 gånger större än kisses dos. Hoppsan Kerstin. Som kompensation fick papa en dosett som han kan ha kisses medicin i...
n

Ja ni ser. Här händer det saker! Spännande så i in!

Lyssna på Mangan vettja!

Häääär. Karln är fantastiskt.

Sture med dåligt hjärta och jag med sorg i mitt..

Idag var papas kisse (egentligen min) till veterinären. Jag var väldigt oförberedd på att veterinären skulle säga att det bara är en tidsfråga innan kisse dör. Tydligen har min ääälskade kissemiss ett extremt dåligt hjärta (vätska i hjärtsäcken och förstorat och allt möjligt dåligt). Det känns fantastiskt fånigt men oj vad ledsen jag blev av det beskedet. Det som gjorde mig mest ledsen var veterinärens extremt dåliga bemötande. Inte ett enda beklagande ord, bara ett "han dör inom en snar framtid av sitt dåliga hjärta". Dessutom kändes det som att han dumförklarade min papa när han inte förstod exakt vad alla hans termer betydde. Och det är klart, det är ju "bara" en katt, men jobbar man som veterinär borde man väl vara på det klara med att dom små liven som kommer in på sjukan faktiskt är otroligt omtyckta av sina mattar och hussar. Och att det faktiskt inte är så himlarns lätt att höra att ens lilla kompis snart ska dö.

Samtidigt är jag himla glad att det inte var papa eller nån annan i familjen med ett sånt dåligt hjärta, men nog har jag sorg ändå. Hur fånigt det än må vara för er andra.

Mot skogen!

Idag åker jag hem till skogen. Schönt. Schemat: Äta gratis mat. Dricka gratis öl. Hjälpa papa att släpa träd och ris. Äta gratis mat. Dricka gratis öl. Lämna paket till 1-åringen (som för övrigt är sjuk söt med sina små riskorn till tänder). Äta gratis mat. Typ så. Eventuellt får jag med mig en Siv också! Hoppas!

Och nä. Jag är inte fulast i stan. Inte tjockast heller. Men det vore ju trevligt om folk bara slutade påpeka mina "brister" och istället koncentrerade sig på sina egna. Det lär vara plenty av dom också.

Nu går jag hem. Ha!

Jamentacksåjävlamycketdåra

Varför tror folk att det är okej att säga till mig att jag borde gå ner i vikt? Varför tror folk att det är okej att säga "Du är ju rätt fin, men om du skulle gå ner 10 kilo skulle du se ännu bättre ut".

Jahaja.

Men det var ju himla tur att nån sa det till mig! För jag har ju alltid trott att jag är fantastiskt smal och vältränad. Eller inte. Så här är det för er som inte fattar: vi "tjocka" människor är också människor. Vi med 10 kilos övervikt (eller mer) kan också bli ledsna. Vi "lata", "tjocka", "otränade" har redan förstått att vi inte är lika snygga som er andra. Men det ger inte er rätten att tala om för oss hur vi borde se ut. Jag är högst medveten om att jag borde träna och gå ner i vikt. Jag är inte smal. Jag är inte snygg. Det säger jag till mig själv ungefär varje dag, så jag behöver inte höra det från någon annan.

Hör ni det? JAG BEHÖVER INTE HÖRA DET FRÅN NÅGON ANNAN.

Mutresa?

I lördags ringde min kära far och sa "Vill ni följa med till Kreta? Vi betalar hälften av er resa och vi åker 20:e Augusti." Jag tackade nej. Vem vill åka till Kreta nästan gratis?

Nä. Jag tackade JA. Hurra för oss! Utomlands! Värme! Och både syster, systers sambo, deras två barn, ma & pa och jag och herrn! Det kan visserligen sluta i katastrof men det risken tar jag för lite sol och bad.

Äggskal till mig - hjälm till herrn.

Ja, tydligen prioriterar vi lite olika här i hemmet. Oh well.

Som jag skrev fick Yoka en son igår kväll. Och inatt har jag enbart drömt om bäbisar! Jag skulle vakta bäbisar åt andra men det slutade med att alla bäbisar på nåt sätt gjorde sig illa. Ännu ett tecken på varför jag inte bör skaffa barn! Skönt!

Äntligen!

Igår kväll fick jag ett sms om att en liten en kommit till världen! Grattis till Yoka och hennes familj!

När tänkte bäbisen komma ut egentligen?

Jag sitter här och väntar på att Yoka ska skicka sms om en nyfödd son. Det verkar ta lång tid det där att föda barn. Huuu... Jag väntar även på att Siv och Kålen ska komma hit och äta sig mätta med mig. Det är som det vi gör ihop. Dricker oss fulla eller äter oss mätta. Och så pratar vi heela tiden också. I like it.

Lisa berättade även att det gått bra för Ewa i Umeå. Sköhöönt tycker jag. Även om inte faran är över så går iallafall nånting åt rätt håll. Heja Ewa! Jag tänker på dig!

Dop, middag, öl.

Jepp. I den ordningen. Först dop där jag grät en skvätt för att sen äta typ 10 sorters kakor. Sen middag på restaurang med herrn. Sen öl på en pub. Sen magknip och hemgång. En bra lördag. Igår kom det två syskonbarn till mig. Min uppgift blev att sova ner den mindre (som fyller ett år snart och kan gå alldeles själv! Jag grät lite över att han var så lycklig och duktig). Sen fick jag dåligt samvete för att jag varit en dålig moster och missat hur stora grabbarna faktiskt blivit. Då kramades vi, jag ville kramas mera, dom ville kramas lite mindre... Speciellt den större, som är 5 år och är bättre på att spela Wii än vad jag är. Enligt honom var kramarna för många. Oh well. Han slapp inte undan ändå. Hähä.

Lisa hade förresten fylleringt mig i lördagsnatt, och jag ångrar bittert att jag inte hörde att det ringde, även fast Lisa faktiskt pratat in ett himla roligt mobilsvar. Det är ju himla kul med fylleringningar! Iallafall ibland. Jag har tagit beslut om att jag måste bli bättre på att fylleringa mina vänner. Eventuellt borde jag ringa dom i nyktert tillstånd också..

Idag ska jag köpa en ny hjälm (inte hockey utan mc) istället för möbler till altanen! Vad har hänt med mina prioriteringar egentligen?!

Svängigt sörrö

I mina öron iallefall. Jag gillart.

I´ve lost that fredags feeling..

Förut innebar fredagar en jäkligt skön känsla i magen. Typ alltingordnarsig-känslan. Det kändes nästan lite som julafton på fredagsmornarna - bara eeen ynka dag tills man fick slappa och sova ut liksom. Jag kunde tom vissla lite under dagarna på jobbet. Men nu är den som bortblåst. Ingen alltordnarsig, inget vissel. Ingenting. Bara allmän likgiltighet. Hur kunde det bli såhär?! Jag anser att jag fortfarande har partyhatten på mig rätt ofta på helgerna, det är inte bara plantering av blommor och parmiddagar liksom. Hur fasen tar jag mig ur den här svackan? Ni kan ju lyssna på den här låten och byta ut "lovin" mot "fredags"..

Näe. Vet ni vad.

Mitt öl-pappersåtervinningssystem går åt pipsvängen! Det är nån klåfingrig helgpersonal som hela tiden suddar bort min öl och skriver en massa på sig själv - bara för att hon diskar! Jag suddar ut dem och menar att det inte har med saken att göra - jag använder aldrig nånting i det köket för att det ser ut som en svinstia där (det kan vara så att det är köket hela den här svininfluensan kommer ifrån). Då kan ju ingen förvänta sig att jag ska diska heller. Men nu har alltså den där lilla räbban börjat skriva in sitt diskande på samma tavla som pappersåtervinningen! Fantastiskt irri.

Ikväll ska jag plantera! Inte haschplantor utan luktärtor. Ungefär samma sak.

Världens segaste dag.

Men låt mig gå hem already! Tiden slääpar sig fram och jag längtar hem. Förresten vill jag åka på IKEA och handla möbler till ballen. Det vill inte herrn. Eller vill jag handla möbler till köket? Helst vill jag handla både och. Jag är helt säker på att herrn inte vill handla varken möbler till ballen eller köket. Han vill köpa ny dator. Och nåt grejs till motorcykeln. Ååå av tråkigt.

Idag har jag funderat på hur det skulle vara om man var smal. Och insåg att jag tamejfan aldrig känt mig smal. Aldrig. Jag minns att redan när jag gick i 1:an på lågstadiet ansåg jag mig vara tjock. Lång och tjock. Helt sjukt, är vad det är.

Ungefär så här har jag alltid känt mig.

Thunder!

I brist på annat..

Jag och Siv igen!

Inatt drömde jag att Siv kom tillbaka till bloggvärlden igen! På riktigt. Vi flyttade även ihop igen och vi var som våra gamla jag! Spelade Super Nintendo, drack hembränt, klättrade på självlysande gröna klumpar och blev lyckliga när vi kom in på krogarna som har 23 som åldergräns..

Det var tider det!

Ni kan kalla mig vuxen!

Ja. Nu kan man med all rätt kalla mig vuxen. I torsdags köpte jag nämligen penséer. Yep. You heard me. Jag har nu två blomlådor på balkongen med penséer. Och för att göra saken ännu värre: igår damp mitt Coop MedMera-kort ner på hallgolvet.

Nu väntar vi alltså på villan och voven. En Volvo har vi redan införskaffat.

Nasty people..

Maskeraden gick bra. Folk förstod att jag var en sandwich. Och jag drack inte ur bålskålen den här gången! Kanske för att det inte fanns nån.. Dansade heller inte först i danståget! Kanske för att det inte blev nåt.. Jag var inte fullast! Kanske för att herrn tog på sig den rollen.. Det enda som var lite dumt var att jag inte riktigt tänkt på att jag skulle sitta i min sandwich typ halva kvällen. Det var inte så himla lätt att äta utan att råka putta till mina bordgrannar (Fred Flinta och en Amishsnubbe) lite då och då. Som tur var hade dom stor förståelse, varken dom eller gb sandwichar kommer ut så ofta på festligheter.. Jag kan även berätta att en superhjälte och en astrid lindgren figur roade sig med barnförbjudna saker ute i skogen när mörkret hade lagt sig. Tack gode gud att jag slapp se det..

Igår soffläge och idag jobbläge.

Återigen 30-årsfest/maskerad!

Fast denna gång med ett väldigt tydligt tema. Maskerad. Utklädd till vad fan som helst. Och denna gång är jag väldigt på det klara vad exakt jag ska vara utklädd till:

Jepp. You läste rätt. En GB Sandwich. Och outfiten är redan klar!

Skrivaren is driving me maaaaad!

Exakt så här är det idag. Skrivaren/faxen vägrar samarbeta och jag håller ta mej fan på att bli galen på riktigt!

Instängd och ute skiner solen

Idag längtar jag veeeeeerkligen efter semester! Tänk att få tassa ut på balkongen och käka frukost i solen.. Eller mysa i sommarstugan och gå barfota i gräset. Åååååååå.

Fortfarande bakfull?

I lördags firade vi att Siv fyller 25 år idag. Middag på restaurang och sen fest. Himla trevligt och jag var inte fullast! Bellan stod för kvällens vurpa och kvällens roligaste citat "Men jag menar ju inte den äldre bilagan! Jag menar den yngre upplagan!". Detta sas då hon stod i Sivs hall och bad Bob Dylan göra snuskiga saker med henne. Fantastiskt roligt om ni frågar mig.

Igår var jag i Sthlm! 03.49 klev jag upp för att hinna till tåget. Sen satt jag i möte hela dagen och fattade inte ett jota av det vi pratade om. Sjukt seg dag men OJ vilken djävulusiskt snygg konsult! Jag blev nästan lite till mig när han satte sig bredvid mig.. Oh well. Lyckades även äta middag med mr Stiff på Donken innan det var dags att åka tåg hem igen.

Idag är jag sjukt trött. Men vad gör väl det när det är kort vecka? Hurra!

Ja, inte vet jag, men jag anar att det är vår.

Jag har precis solat mig på ballen i bikini. Varmt! Skönt! Klockan över tolv och då vet jag att man får dricka en öl. Ehum?

Mitt liv är sjukt spännande faktiskt. Idag har jag tex bråkat med tvättmaskinen. Det är väldigt vad arg man kan bli när luckan inte vill gå upp. Det var inte många minuter från ett utbrott... På nåt sätt fick jag upp luckan efter x antal minuters slitande och pillande. Idag händer roligare saker än tvätt men det får jag inte skriva här. Hemligt hemligt! Men roooligt! Enligt mig dårå.

Mindre öligt och stärkande på jobbet..

För imorse när jag kom hit var mina två streck gällande papperstömning och öl borta! Vafan?! Detta ska minsann undersökas...

Nu är det fredag igen! Det innebär grill på ballen. Sweet! På måndag går tåget ner mot Sthlm. 05.08 ska jag tydligen sitta på tåget. NOLLFEMNOLLÅTTA. Det är tamejfan sjukt tidigt. Det innebär att jag måste kliva upp vid 4. Något jag absolut inte är van vid. Vojne vojne.

Öligt och stärkande i fjällen

Nä, jag har icke avlägsnat mig från bloggvärlden. Bara huserat i fjällen några dagar. Sjukt gött faktiskt. Jag har: Solat, druckit vin, gått på promenad, tjusat lite med herrn, druckit öl, solat, grillat korv, ätit gott, druckit rom och cola och varit social med herrns kompis, kompisens fru och kompisens barn. Ungefär. Det var länge sen jag pratade så mycket bäbisspråk som jag gjort de här dagarna, men vad gör man inte för att få en 4-månaders bäbis att skratta? Tydligen vad som helst.

Tillbaka i verkligheten igen och no more bäbisspråk för min del. Skönt! Tillbaka till jobbet imorgon dock. Mindre skönt! Dessutom ringde VD:n för företaget och tjatade på mig angående någon slags utbildning i Sthlm på måndag. Jahaja. En ensam Sonja i Sthlm kan gå hur vilse som helst.

Det är kanske lika bra att man gör slut innan det går åt skogen?

Dom senaste dagarna har jag fått indikationer på att förhållanden som innefattar små barn inte är dom bästa. Alltså, det finns säkert några par där ute som är lyckliga och har små barn, men jag hör sällan något från dom. Istället får jag suspekta raggningsrepliker från snubbar som tydligen inte är lyckliga i sina förhållanden. Jag chansar vilt på att deras flickvänner inte heller är särskilt lyckliga... Men hallå, är det vad som väntar? Miserabla år med någon som retar gallfeber på en? Skaffa barn i hopp om att saker ska bli bättre? Eller är det bara nån himla regel, små barn gör en trött, less och väldigt osugna på varandra? Går det över?

Det verkar vara en djungel det här med barn och fungerande förhållanden. Och jag tänker banne mig inte gå in i den!

Inga cellprov här inte!

Jag blev sjukt otrevlig bemött i telefon i tisdags. Jag skulle egentligen varit på sjukhuset för att ta cellprov i tisdags, men insåg att det inte skulle funka att gå från jobbet den dagen. Hittade ett nummer på lappen jag fått hem (där det också stod att man skulle betala med "SEDLAR" minsann), ringde numret (telefontid:8-8.01) och fick efter många om och men prata med en minst sagt otrevlig snäcka. Jag försökte få fram att jag skulle varit där 10.30 för ett cellprov, men hon avbröt och sa i otrevlig ton "detbliringacellprovidagingendebitering-underbemannade!" och sen la hon på. Jaha? Om jag inte hade ringt hade dom då ringt mig och sagt att det inte blev nåt prov? Knappast. Jag hade förmodligen suttit där och väntat fortfarande..

Så nu har jag fortfarande inte tagit något cellprov, och inte heller fått någon ny tid. Jamenguvabra!

Möblering av hamsterbur

Ja, mitt liv är bara på väg nerför. Igår fann jag mig bli upphetsad av att möblera om i hamsterns bur. Jag var crazy och flyttade huset lite åt höger, samt ändrade höjden på hans klättergrejs. Såg dessutom att han hade gnagt sönder huset och ropade på herrn som kom springande.

"Oooo, va duuuuktig han är! Lillklumpen kan gnaga så braa!"

Vi håller ju på förvandlas till småbarnsföräldrar! Fast smågnagsföräldrar då. Det är fan inte bra!

Vilken smörja!

Jag insåg det igår efter att jag hade duschat. Det är så sjukt tråkigt att smörja in sig! Att fixa håret kommer på andra plats, det tar tid och reslutaten blir sällan som jag vill. Men att smörja in sig.. oh my vilket waste of time.

Och så till nåt helt annat: mitt jobb är varierande. Minst sagt. Idag ska jag ringa vårdcentralen åt ett av våra utländska tidningsbud. Spännande! Jag inser att jag kan säga att han har diarré istället för den riktiga krämpan, men det ska jag inte. Jag ska vara snäll.

Hur svårt kan det vara att duscha?

Idag har vi besök på jobbet. Hela kontoret stinker svett eftersom människan tydligen inte vet hur en dusch ser ut. Jag har försökt andas genom munnen för att slippa känna snusklukten, men då känns det som att svetten fastnar i munnen på mig istället.

Sjukt äckligt. Får man säga till folk att dom borde duscha?

Ehm.. låg profil?

Man kan säga att min plan gick rakt åt skogen. När vi anlände till festen så var den första jag såg herrns ex. Allt gick lugnt till. Ingen drog någon i håret. Efter välkomstdrinken var det dags för tipsrunda. Gissa vems lag jag hamnade i? Givetvis herrns ex. Detta helt slumpartat då man skulle ta nån himla lapp ur en bytta och sen hitta sitt lag med hjälp av lappen... Oh well. Därefter blev det middag. Och jag ansåg att jag inte drack så himla mycket vin, men det gjorde jag nog ändå. För nångång vid halv två fann jag mig dansa längst fram i ett sånt där..eh...ni vet.. danståg? Jag först och 35 pers efter mig. Efter det drack jag direkt ur bålskålen. Inte för att jag minns det men det finns bildbevis. Enligt bilderna hade jag roligt! Halv fyra kom vår skjuts (vi var sista kvar - vi släckte lyset och låste dörren) och av hemfärden minns jag inte så mycket. Tydligen hade vi kört på en kanin! Något jag helt missade...

Igår mådde jag som jag förtjänade.. Ångesten kom till stan! Fatta vad länge sen jag hade bakfylleångest! Vad gällde kläderna så kan man säga att vi var minst utklädda men mest pastelliga.

Fullast i Västernorrland, det var jag det. Åååå va korkat!

Förresten..

Glad Påsk på er! Imorgon fyller Lisa 25 år. TJUFEM! Om jag har förstått rätt har åldersnojan även kommit till henne. Hähä.. Det är skönt att jag inte är ensam om den längre.

Man undrar verkligen hur det här ska gå...

Idag är det dags. Pastell. Något som gör mig nervös är att herrns ex och alla par som dom umgicks med förr i tiden ska dit. Och så jag. Min plan är att hålla sjukt låg profil och sitta tyst i ett hörn för att slippa all form av bråk/tjafs/pinsamma situationer.. Dvs hålla mig väldigt nykter och inte säga otrevliga saker då herrns ex förmodligen kommer vilja diskutera herrn och hennes relation.

Har inte jag ont i halsen? Feber? Ryggskott? Bröt jag inte benet förut när jag dammsög? Behöver jag inte uppsöka sjukhus pga av en allergireaktion?

Nä. Jag är helt fantastiskt frisk. Och nervös.

Humorn!

Vi har en del helsköna bud som jobbar åt oss, trevliga, glada och otroligt tacksamma för att dom får bo i vårt land. En av dom är verkligen något extra (häromdan förklarade han för mig att han jobbar ideellt eftersom han får ha sin dotter på förskola fast hans inkomst inte är särskilt stor. Han menade att eftersom han får så mycket av samhället: billig sjukvård, gratis skola (nä, inte gratis jag vet, skatter och grejer) osv så måste han ge något tillbaka.Hur många tänker så? Jaja.. ). Idag berättade han att han åt 6 ägg igår kväll och imorse när han sprang i trapphuset så luktade det illa: "Jak para pruppa, pruppa, pruppa!"

Den där skrivarn ska jag ta ett riktigt snack med..

Jag trodde jag skulle få gå hem 12 idag. Det får jag inte. Skrivarn och jag måste stanna kvar till 15.30. Himla synd alltså..

Cansei Der Sexy

Jag är ju känd för min konstiga musiksmak.. Så här kommer en knasigt bra låt!

Är det nån som vill gå på pastellfest på lördag?

Det vill inte jag. Jag har nu sprungit runt i vild panik i alla (ja, alla!) affärer i stan för att hitta någonting att ha på mig till den där förbannade pastellfesten. Men nu undrar jag; exakt hur noga är det med pastellen? Måste det vara pastellfärgat eller får man komma i en vanligt lila tröja? Jag hatar att prova kläder och det blir ju inte bättre av att mensvärken moler på och jag känner mig tjockare än vanligt. Så nu har jag:

En turkos tröja med rosa tryck på. En svart kjol. Ett par turkosa leggings, dock ej i samma nyans som tröjan, såklart! En mörklila skjorta av nåt slag och lila leggings. Ska jag ta på mig allt och hoppas att alla kör på fulpastell? Ska jag dra en påse över huvudet och stanna hemma?

Dessa beslut..

Pastell - vad är det för tema på en maskerad egentligen?!

Jag är helt förvirrad. Vad menar dom egentligen, ska jag klä mig fult pastelligt eller snyggt pastelligt? Jag kommer känna 4 pers av 30 och då har jag ingen lust att chansa på fult pastellig. Å andra sidan är det rätt svårt att vara snyggt pastellig. Så vad fan gör jag? Kommer i helsvart? Stannar hemma? Går dit naken?

Ååååååå!

P3, P3 - vad blev det av dig?

Dom har bestämt sig för att föryngra P3. Dvs försämra. Det är ju bara en massa stolskott till programledare i varenda program! Den enda som faktiskt gör ett bra jobb är Hanna Fahl. Resten tycker jag mest beter sig som fulla 15-åringar. Babbligt, skrikigt och dåligt.

Sjunger dom om snusk?

Dagens ungdomar vettu. Bara sex och våld.

Borde inte min engelska bli bättre?

Jag har jobbat ett år nu på det här stället. Jag pratar engelska varje dag, den dåliga sorten. Nu gör det inte så himla mycket eftersom dom jag pratar med kommer från Pakistan, Indien mfl och inte heller är några hejare på engelska. Men man tycker ju att jag borde bli bättre och bättre? Icke. Jag får fortfarande hjärnsläpp lite då och då och får ta hälften på svenska. Dessutom kom jag på precis när jag skulle säga plogbil på engelska, att jag inte har en jävla aning om vad plogbil heter på engelska (inte på nåt annat språk heller). "Maybe the..eh..the...ehhhhh...plogbil...well.. no....the one who takes away the snow maybe distroyed the mailbox?"

Hur kunde min engelskalärare sätta MVG på mig? Det är ju faktiskt anmärkningsvärt.

Tröttma, mättma, sjukma.

Ungefär så är det. Och så jobbma. Mycket jobbma. Väldigt less på jobbma även fast jag samtidigt är rädd för att bli arbetslös och bli tvungen att börja plugga igen. Nä, jag vill inte plugga. Det är min skräck här i livet. Bli tvungen att plugga och få på papper att jag är korkad. Usch.

Fredagen: rillade och somnade i soffan. Lördagen: skulle flyga men dimman hade tydligen bestämt sig för att stanna. Förbannat. Söndagen: äventyr på en ö, middag och sen hem till Blomkålen för att se på film. Fast vi pratade mest. Som vanligt.

Eh. Nä, det blir inte mer än så. Eller jo förresten: på tisdag ska jag till en gynekolog och ta cellprov. Jag längtar inte. Har hört att det gör ont. Gör det ont?

Varför går skrivaren alltid sönder när jag ska gå hem tidigt!?

Det är precis som skrivaren känner på sig att jag längtar hem, efter helgen och friheten. Den har fungerat på pricken i flera månader och nu börjar den plötsligt strejka. Amenååå.

Vi skulle ut på äventyr med vår nyinköpta kamera idag. Men det lär nog inte hinnas med. Men imorgon hörrni! Imorgon ska jag flyga flygplan! Nä, jag ska åka flyga plan. Nån annan ska flyga det. Men ändå! Pirr i magen. Förhoppningsvis får jag till några tjusiga bilder över stadn. Kanske får ni se dom.

Jag måste lära mig hantera min vrede

Kundjävlar som skäller ut mig kommer driva mig till ett vansinnesdåd. Eller åtminstone ett vansinnesvrål.

Oh the huvudvärk!

Mådde hur bra som helst när klockan ringde 05.00. Men nu är huvudvärken här. Ajaj. Det är säkert bakskatten som gör sig påmind..

Nu har min kollega tydligen fastnat i skrivaren. Är väl bäst att jag går dit och hjälper honom. Ska bara......

Varför luktar jag kryddnejlika?

Det undrar jag minsann. Idag fick kom deklarationen. Jamenjaha! 2400 spänn att betala tillbaka. Det är väl lika bra att jag betalar tillbaka innan jag blir arbetslös och måste leva på sparpengarna. Och exakt hur länge måste man vänta innan man får veta om/när man blir av med jobbet? Det är sjukt jobbigt att inte veta.

Sorgen

I fredags begravdes Nils. Det var oerhört sorgligt men också oroligt fint. En väldigt personlig begravning och ändå så många som var där! Och inatt tror jag att allt det här kom ikapp mig lite. Jag drömde att herrn dog och sorgen var total. Jag vaknade av att jag grät i kudden skyndade mig att känna efter om herrn låg bredvid mig. Det gjorde han. Visst har jag drömt hemska saker förr, men det här var så väldigt verkligt. Jag anar att det här har något med Nils att göra, att den senaste månaden har varit fylld av sorgliga och tråkiga saker. Så tänker jag på hur Ewa, Per och Lisa mår. Hur dom lever i den där hemska drömmen. Att det är deras verklighet.



Och när jag hör den här sången tänker jag på Nils. Fast jag gör om raden "Du var så poetisk.." till "Du var så akrobatisk..". Och det kunde lika gärna varit jag. Eller du.

Jag är gravid

Min kollegas flickvän ringde nyss och berättade nyheten för honom. Till saken hör att dom redan har två barn och en rätt taskig ekonomi. Ni skulle ha sett hans min! Det är väl det äldsta skämtet i boken men ack så underhållande!

April, ja. Jag vill mycket hellre ha juni.

Jag blir så trött.

Jag är tydligen självupptagen med mitt liv. Jahaja. Då säger jag så här: BITE ME.

1991 - det var tider det!

I övrigt kan jag bara meddela att det är konstiga tider.

Inga gränser alls!

Jag läste några gamla inlägg från dom gamla goda tiderna då jag och Siv bodde ihop och jag kan bara konstatera; Herregud vad vi drack stora mängder alkohol! Väldigt ofta! Jag hade liksom förträngt det lite.

HälsoSonja

Klev upp 07.40. Kom till jobbet 08.02. Och så gav jag mig själv frukost. En krämbulle och efter det en riskaka och en kopp kaffe. Jag intalar mig själv att riskakan gör att det blir +/- 0.

Jävligt bra.

Insnöad, instängd - men inskurad?

Det blev jag idag. Var hemma på lunchen och när jag skulle gå igen hade någon från min gamla arbetsgivare varit där och skurat och bonat golvet. Borde man inte förvarna om sånt? Typ en liten lapp i brevlådan eller så? Men inte ett knyst! Så jag fick snällt stanna kvar hemma tills det där gegget hade torkat. Väldigt skönt. Nästan så att jag hoppas att det händer fler gånger, långlunch är inte helt fel!

Blåsljud på lillhjärtat!

Jag lämnade kissen hos veterinären, och jag märkte att hon lyssnade väldigt länge på hans hjärta. Och så ringde hon senare och sa att han hade ett blåsljud på hjärtat och ville därför inte söva honom. Givetvis blev jag väldigt orolig men hon sa att det inte behöver betyda att han mår dåligt eller så. Men ändå! Stackarn. Jag passade även på att fråga om han var tjock, för enligt mina päron har han bara kraftig benstomme (som dom alltid sagt om mig med för övrigt och detta ska vi ta upp i ett helt annat inlägg) och är inte alls tjock. Eller som mamma säger "Neeeej då, det är ju pääälsen som gör att han ser rund ut". Hon har dock inte lyckats bortförklara hans enorma tyngd och idag fick vi ett utlåtande av en expert på området. Pappa började genast gasta "Men vi kan ju inte svälta katten! Han får ju bara torrfoder och tonfisk!". Han nämnde dock inget om hur stora mängder katten får. Pappa som älskar den där katten mer än livet självt (nästan iaf, det är på gränsen till sjukligt) blev självklart orolig och nu anar jag att kissen kommer bli ännu mer bortskämd än tidigare. Men eftersom dom inte kan skämma bort honom med mat så väntar jag med spänning på hur detta ska utveckla sig...

"Du kan ju rimma på enkät.."

Igår fick jag en liten enkät hemskickad till mig. Dom vill att jag ska föra resdagbok. Typ hur jag tar mig till och från jobbet och yadayada. Lite dumt att dom skickade till mig då jag i princip bor på jobbet.. Det tar mig cirka 30 sek att gå till jobbet, och jag behöver inte gå ut överhuvudtaget för att ta mig dit. Jag har inget körkort och jag kan räkna gångerna jag åker buss eller tåg på ett helt år.

Ett tag tänkte jag fylla i det och skicka in till dem, men orka sitta och fylla "Lämnade hemmet till fots 07.40 - kom fram till jobbet 07.40". Jag struntar i det helt enkelt..

Bure!

Idag kommer mina päron ner och hälsar på. Dom har även med sig min katt (som jag dock gav bort till dom då han började kissa inomhus) som ska till fabrodoktorveterinären och få en spruta och idmärkas. Men innan han gör det ska han hem till oss och hälsa på. Och det kan ju bli hiiimla spännande, med tanke på att det numera bor en hamster hemma hos oss.

På fredag begravs Nils. Jag förstår fortfarande inte att det har hänt. Livet är verkligen konstigt.

Min mobilsignal, för er som inte har något annat för er

Och ja, jag var före Mia och Klara, så det så!

Tjernobyl var en fis.

Titta vad jag hittade i min inkorg imorse när jag kom till jobbet! Jag anar lite ironi men väljer att bortse från den och bli glad istället!

"God morgon!
Nu har jag sett årets första vårtecken.
DIG!
Du verkligen strålade igår. Solen var blek i jämförelse med din utstrålning.
Tjernobyl var en fis.
Du får en verkligen på bra humör.
Hipp hipp för Sonja.
Lite smörning skadar inte.HIHIHIHi"

Språka på norrlänska

Msn:

Sonja säger: men tonfisk får hon väl äta?

Siv säger: hon har ju tonfisk på allt den dära

Sonja säger: då kan jag göra tonfiskröran.. och ba he på brö

Siv säger: bahepåbrö

Sonja säger: aj löv norrlänska

Kalla mig geni!

Ensam kvinna som jag är på den här arbetsplatsen blir det rätt mycket som jag ska hålla reda på här eftersom karlarna är..eh.. tja.. karlar och inte bryr sig. Bland annat när det gäller att diska sin tallrik efter lunchen eller tömma pappersåtervinningen. Den senare fick jag ta tag i igår när det verkligen svämmade över av papper här på kontoret. Och jag är ju sjukligt less på att alltid vara den som gör det. Men hur proffsigt ser det ut om man måste vada i en meter papper för att komma till sitt skrivbord? Inte proffsigt alls. Så jag tog min lilla låda för att tömma den, varpå mina kollegor genast hivade på sina lådor också. Tuuhuunga och stora lådor. Jag tömde dem men blev givetvis sådär kvinnligt sur och sa inget om det. Så kom jag på en genialisk grej som ska göra att våra sysslor kommer att bli lite lättare att ta tag i. Belöning. Men inte vilken belöning som helst.

Öl.

Jag har nu ritat upp ett schema på whiteboarden där det fint står:

TÖMNING AV PAPPERSÅTERVINNING
SONJA KOLLEGA 1 KOLLEGA 2
//



Ett streck ( / ) betyder en öl (som kollegorna då måste köpa åt varandra). System, krog eller smuggel spelar ingen roll! Obs! Lägst 3,5 %!"

Genast fick jag respons! Helt plötsligt är alla på kontoret väldigt angelägna om att hjälpa till. Tänk vad lite alkohol kan göra..

Man kan visst bli anklagad för allt möjligt

Nyss ringde en dam och anklagade oss för att vara nazister. I synnerhet budet som lämnat nazistisk propaganda i hennes låda i samband med tidningen. Jag fick inte en syl i vädret och så la hon på.

Om hon hade lyssnat hade hon fått reda på att budet är från Pakistan och knappast nazist. oh well..

I´m a sick bastard.

Nej, inte förkyld. Utan sjuk! På riktigt. Hela helgen har det stått en tårta i kylskåpet (tydligen från någon dam som herrn lyckats charma på jobbet) och jag har inte ätit en enda bit! Alltså inte ätit tårta. Det är ju faktiskt sjukt. Det är ungefär lika sannolikt som att jag skulle tacka nej till en gratis flaska vin. Exakt - det kommer aldrig hända.

Men nu har det hänt. Jag åt inte tårta. Och nu ska jag slänga bort den. Det är första och sista gången som något liknande någonsin kommer hända!

jeansleggings - gillar/gillar inte?

Är det fult eller är det snyggt? Jag kan inte riktigt bestämma mig. Hjälp?

Och här var det bakfyllt

Igår begav jag mig hem till Siv för att dricka vin och se på mello. Himla trevligt och jag tyckte minsann att jag faktiskt lyckades hålla min alkoholkonsumtion på en rätt hyfsat nivå, jag menar, jag drack inte ens en hel falska vin! Det var säkert ett glas kvar i flaskan! Dessutom höll mig borta från Minttu också. Hur vuxet är inte det?! På krogen köpte jag dessutom bara en öl (och snyltade av Zombie, flåt). Kort sagt så tyckte jag mig vara ovanligt lugn och städad. Det tycker dock inte mitt huvud som fortfarande gör svinont!

En helt okej kväll, inga skandaler alls. Zombies tjej (hähä) tyckte att jag skulle klämma på hennes bröst, jag tackade vänligt men bestämt nej. Jag överlät klämmandet åt Zombie istället.

Dagens plan: fylla bearnaisekvoten och få mig vätska i form av cola.

Fredag - stressardag

Möttes av en mindre glad kollega när jag steg in här imorse. Iiiingenting har fungerat som det skulle inatt. Herregud. Han hade fått utskällningar i parti och minut och var, minst sagt, inte så glad. Nu har jag tagit över telefonerna och nu är det jag som får utskällningarna, medan han som faktiskt klantat till allt kom en halvtimme för sent till jobbet med ursäkten "Man jag bor ju så långt bort".

Lekstuga. Oh yes.

Sonja är..

Jag kunde inte låta bli att leka fjortislek. Så jag gjorde som alla andra och googlade "Sonja är..."

Sonja är:

1. Årets nötköttsföretagare
2. Luciakandidat nr 1
3. En speciell bulldog
4. Baserad på seriefiguren
5. På spalinjen

Inte lika roligt som när jag googlade mitt riktiga namn. Då var jag tydligen snuskig och ett misstag. Hähä! Jag tog mig friheten att googla Siv också:

Siv är:

1. Kär i sin kusin
2. SIV är dels finansieringen via ”storstadspengar”
3. SIV:are är en medmänniska som vill sträcka ut sin hand
4. Siv är en powder puff papillon blandis född nov -08
5. Siv är klar med kakan som ska in i ugnen

Se så, googla era namn ni också! Skynda!

Ni finns alltid i mina tankar

Det är många som inte riktigt förstår att jag faktiskt tänker på Lisa och hennes familj hela tiden. Jo, hela tiden. Det finns inte en timme under dagen som jag inte tänker på dem. Det hjälper inte dem på något som helst vis, men tankarna går ändå hela tiden till dem. Hur dom har det. Hur allt ska bli.

Allt kan hända. Bra och dåliga saker. Både dig och mig.

Idag jobbar jag!

Igår var jag världens lataste Sonja. Orkade inte jobba mer än vad jag behövde. Orkade inte laga mat när jag kom hem så jag bjöd in oss på middag hos herrns polare. Väldigt smidigt. Men idag! Jäklar vad jag ska jobba. Ojoj! En ursäkt till varför jag inte jobbade så värst hårt igår: telefonerna funkade inte så bra. Jag kunde inte ringa ut, däremot internsamtal. Då blir det svårt.

Den här veckan har jag träffat två bäbisar. I måndags kom min barndomskompis och henne sötpropp och hälsade på och jag blev kär och tänkte att det kanske inte är så jobbigt med bäbisar ändå? Det gick över när jag kom ihåg att vi ska ut till helgen och se Veronica Maggio och dricka vin. Dvs vara bakis på söndag och ligga i soffan och såsa. Igår hälsade vi på hos herrns kompis som också har en sötpropp, och även då blev jag kär och tänkte att det kanske inte är så jobbigt med barn ändå? Tills jag kom ihåg att vi ska ut till helgen och se Veronica Maggio och dricka vin. Dvs vara bakis på söndag och ligga i soffan och såsa.

Nej, det blir inga barn. Det är alldeles för roligt att dricka vin och gå på galej, och det är alldeles för skönt att ligga i soffan en hel söndag. Sorry, mor och far..

Jag lyfter bara fingrarna

Idag har jag varit effektiv må jag säga. Jag har ätit frukost, ätit lunch och nu dricker jag kaffe och äter bulle. Har även hunnit läsa tre tidningar, funderar nu på att gå in till arkivet och läsa några gamla tidningar från förra veckan, men kalla det arkivering ifall chefen frågar vad jag gör.

Har den ekonomiska krisen nått tiden också på nåt vis? Det går ju så djävulskt sakta och ändå räcker den inte till.

Nä, tillbaka till bullen.

Jag vill bara gå hem till mig.

Ja, det vill jag. Slippa sitta här och bara gå hem till mig.

För övrigt kan det inte vara någon dans på rosor att vara sambo med mig. Men förresten så är det ingen dans på rosor att vara sambo med herrn heller. Två från det värsta av världar i samma läga.. Ja, ni hajar. Ibland saknar jag tiden med Sivan. Speciellt första sommaren. Då var det bara lall, ledighet, fyllor och tv-spel.

Inte missförstå nu, jag älskar herrn. Mest av allt.

Måndag, blodiga måndag.

Har avverkat världens tråkigaste helg. Inget har hänt. Skönt. Det behövdes. Eller ja, igår drog jag till närmsta djuraffär och köpte en såndär plastbollgrej som Thunder fick springa i. Jag tyckte att det var jätteroligt! Thunder var nog inte exakt lika exalterad som jag, men lite roligt tyckte han nog att det var. Dessutom kan han behöva motionen eftersom han bara ligger i sitt hus hela dagarna och mular i sig hamstermat (ska jag säga, han har förmodligen lärt av den bästa, även om jag inte äter hamstermat). Förövrigt har vi kommit fram till att han inte är en hamster, utan ett pungdjur. Det är det enda vi ser av honom, pungen utanför huset twentyfourseven. Ja. förutom igår då.

Typ så här såg Thunder ut igår.

26, nu 25.

Nisse som kaktus, genialt.

Jag minns helt plötsligt den gången jag försökte lära en kille från stockholm att säga 27 på norrländska (tjuschu) och lisa helt plötsligt skrek "Nej, min farfar har dött!". Vi var fulla och dumma (som så ofta) och satt inne på ett rörigt och skrikigt McDonalds, förvirring uppstod men lisa förklarade att dom var 26 stycken Wärmegårdare efter att hennes farfar gick bort.

Ibland kan jag inte för mitt liv förstå att Nils är borta. Men idag slog det mig att dom nu bara är 25 stycken kvar. Så ofattbart sorgligt när min hjärna förstår. Ibland bara ofattbart.

Olidligt spännande.

Idag fastnade jag med fingret i kaffekoppen. Satt fast! På riktigt! Som tur är var den av papp och min kollega fick klippa loss mig.

Snart lämnar jag bygget för att gå hem och säla i soffan. Egentligen lämnar jag inte bygget, jag rör mig bara till andra delen i bygget.

Trött på att vara trött

Ett tecken på att jag är fenomenalt trött varje morgon är att mina kollegor numera kallar mig China girl eftersom mina ögon är som två streck varje morgon jag kommer till jobbet.

I övrigt händer det inte mycket. Jobbar, går hem, lagar mat och ligger sedan som en säl i soffan resten av kvällen. Säl, säl. Snart kommer jag nog kunna balansera en boll på näsan, det är nog bara en tidsfråga.

Ännu en anledning att deppa, om än en petitess i det stora hela.

Peace and Love har fixat Håkan, Johnossi, Sugarplum, Anna Ternheim, Moneybrother, Timbuktu, Slagsmålsklubben mfl. Även Yran har fixat Johnossi, Frida Hyvönen, Titiyo, Bob Hund, Takida mfl. Men i Sundsvall väljer vi en gammal gubbe som kör gamla uttjatade låtar (som man redan för 10 år sen hade hört till leda) att avsluta hela kalaset - Tomas Ledin.

Nu hoppas jag att även Markoolio, Amy Diamond, Sonja Aldén, Shirley Clamp, E.M.D och Christer Sjögren också kommer på årets Gatufest så jag med gott samvete kan stanna hemma och istället sponsra Yran med mina pengar.

Förvirrad

Hälsade på Lisa och Ewa igår. Skönt att få träffa dem men på något konstigt sätt kändes det ändå lite som vanligt. Som om Nisse minsann fortfarande är akrobat i Frankrike. Fast ändå inte.

Överhuvdtaget så är det inte lätt att ta livet med en klackspark just nu.

Idag har jag lärt mig att inte blåsa håret om man har örhängen på sig.

Alltså stora örhängen. Det bränns i öronen då. Jättemycket.

Strax åker vi till Lisa. Äntligen.

Overkligt

Här går dagarna, och jag har inte riktigt förstått att det som hänt har hänt. Det känns jobbigt att vara långt från Lisa, det känns jobbigt att inte kunna trösta, det känns jobbigt att inte kunna göra något. Det känns jobbigt att ringa, för det finns ju inget att säga. Det känns futtigt att sms:a, för det finns inget att skriva. Jag önskade jag kunde vara hos henne varenda dag, bara vara, kramas och gråta.

Igår tittade jag på gamla bilder och hittade en bild på Nisse där han var utklädd till kaktus. Så himla roligt att jag satt där i min ensamhet och fnissade och mindes den där kvällen. När vi skrev "kuktussen" på Nisses glas. Extremt roligt då minns jag att vi tyckte, haha.

Imorgon åker vi upp till Lisa och jag tycker det ska bli otroligt skönt att få krama om henne!

Det finns inget att säga.

För när saker som dessa händer, finns det inte ord som kan förklara vad man känner. Hjärtan som går i tusen bitar, liv som aldrig mer blir som de en gång var.

Nils, sov gott. Vi ses.


När du står ensam kvar på tå
och ytan inte går o nå
När du träffat botten
Kom ihåg mig då

När du tagit första bästa tåg
och gör vad som helst för en dialog
När du står sist i kön
Kom ihåg mig då

När vintern gömmer dina spår
så att du inte hittar hem
När du är vilsen i en vinternatt igen
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
Här finns du kvar

O när du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mig då

När du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
När du är i luften
Kom ihåg mig då
När våren öppnar sina dörrar
och du tar den långa vägen hem
Och sitter på ute serveringen där vi satt igen

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
Här finns du kvar

När varje dag känns likadan
och när det skymmer över stan
och när du drömmer
Kom ihåg mig då

När du har varit i alla vrår
och du har testat allt som går
och när du tröttnat
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

Så finns du kvar
Här finns du kvar

Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Så finns du kvar
Så finns du kvar
När vinterisen ligger klar
Så finns du kvar
Så finns du kvar
Kom ihåg mig då

Ont i magen.

Läste precis på Lisas blogg att hennes lillebror är försvunnen där borta i Frankrike! Jag hoppas innerligt att han är okej, att han mår bra och att Lisas papps hittar honom hel och ren.

Ett vääldigt oväntat inlägg

Hörrni, ni som skaffar barn och sen gnäller över att allt är så jobbigt och minsann ska utnyttja minsta lilla minut på förskolan;

Ni retar mig. Det gör ni verkligen.

Nu har vi haft möte om när vi ska ha möte

Herregud, idiotin är verkligen utbredd. Vi kom iallafall fram till att vi inte kan ha något möte innan dom andra haft möte. När dom andra haft sitt möte om när vi ska ha möte, då kan vi ha ett nytt möte och besluta om när vi ska ha möte.

Mitt jobb verkar ryka. Jag kanske ska jubla? Nu slipper jag ju alla sura gnällkärringar. Men å andra sidan har jag en känsla av att dom kommer finna mig var jag än tar vägen.. Tanken har slagit mig att flytta till Sthlm. Fast jag tycker egentligen att Sthlm är läskigt. Och jag vill egentligen inte bo där.

Oh well. Jobba.

Jag vill alltid bo på hotell. Alltid!

Det var ju himla skönt att bo på hotell. Sjukt skön säng, sjukt god frukost och sjukt god middag. Sjukt god mojito också förresten. Enda minuset var att jag lyckats boka mjölktåget ner. Dvs det som stannade i varenda liten yttepytte by. Bussfärden hem var inte heller så rolig, det var 4 stycken snorungar med på bussen. Och var satte dom sig? Jo, i sätena bakom oss. Kunde man sova då? Nä, det kunde man inte. Men om man bortser från det så var det en skön och välbehövlig myshelg. Jag har världens bästa herre (det där lät ju helt sjukt).

Förövrigt så är jag ju varken tjock eller ful (inte så värst iallafall). Men trött på att folk ska kommentera mitt fejs och min kropp det är jag.

Nu till det viktigaste: På lördag är det fest. Kom om ni vill vettja.

Jag är uppenbarligen tjock. Eller ful?

Som jag skrev i ett inlägg tidigare så fick jag en kommentar om min vikt och att jag borde börja träna och gå ner i vikt (vilket jag förövrigt gjort redan, typ 8 kilo utan att jag riktigt märkt det själv). Jag blev förbannad, med all rätt. Men idag var det dags igen! Jag berättade att jag skulle till Sthlm imorgon varpå min kollega säger "Vad ska du dit ner och göra? Operera dig?".

Whett?!

Så säger man ju inte! Elakt och helt otroligt okänsligt sagt! För övrigt skulle jag aldrig i hela helvete operera mig, hur tjock och "ful" jag än må vara. Jag brukar inte låta mig nedslås av sådana kommentarer, men nu börjar jag faktiskt tröttna på riktigt. Det är inte roligt längre, helt enkelt. Bara för att jag kan garva åt det mesta och inte tar åt mig så är det inte roligt att alltid få höra taskiga kommentarer om mitt utseende. För så är det, alltid mitt utseende som ska det ska skojas om. Aldrig om grabbarnas, karlarnas.

It´s a mans world. Verkligen. Och om man som kvinna protesterar så får man höra att man är en gnällkärring. En tjock, ful, fel gnällkärring. Är inte livet underbart så säg?

SJ, SJ gamle ovän

Året är 2009. Vi har varit till månen. Vi har klonat får. Vi har uppfunnit internet. Vi kan ringa till vem som helst när som helst. Men när man ska åka tåg med SJ då får man minsann betala FÖRTIOTRE kronor extra utöver ordinarie biljettpris för att få en jävla sittplats! Jag kanske är korkad som tar det för givet, men om jag ska åka tåg, buss eller flyg så ser jag det som givet att man får sitta ner eftersom man KÖPT en BILJETT. Borde det inte rimligtvis vara så att om man köper en biljett så borde en sittplats ingå i det priset? Jo. Hos alla andra är det så, men inte hos SJ. Hos SJ har dom istället kommit på den fenomenala idéen att ta ut extra cash ifall deras kunder (mot förmodan?) skulle vilja sitta ner under resans gång. Jamengudsåjävlafantastisktsmart! Era klåpare! Vet era mammor om att ni gör på det här sättet? Va? Idioti är vad det är. 43 kronor är ingen gigantic summa. Men dock en summa! Om ni hade varit smarta någonstans så hade ni bakat in dom där 43 kronorna i priset på en gång, så man slipper få en hjärtinfarkt när det där meddelandet kommer upp (Reserverad sittplats: 43 kronor Ingen sittplats: 0 kronor). Jag väntar bara på att ni snart kommer ta extra betalt även om man väljer att inte reservera en sitt plats (Reserverad sittplats: 43 kronor Ingen sittplats: 54 Om du inte tänkt åka alls: 500 kronor).

Vi bor verkligen i Norrland.

Jag överhörde ett samtal mellan två norrländska medelålders män igår. Ämnet var mobiltelefoner.

Man 1 - Jag kan inte förschtå varför jag inte kan ta emot mms på mobiln?

Man 2 - Men har du tryckt på alla knappar?

Man 1 - Alla knappar? Vadå alla knappar?

Man 2 - Jamenduvet, har du kollat så att n´där blåtanna funkar?


Ja, dom var visserligen inga tekniska genin, men att säga blåtanna är ju mycket enklare än att säga Blue Tooth!

Ulleullegull

Alla hjärtansdag må vara köpmännensdag, men jag blev hyfsat lycklig i lördagsmorse när herrn gav mig paket på sängen. En natt på hotell och biljetter till en musikal! I Sthlm! På lördag! Hurra för mig!

Igår besökte jag och herrn Byn. En viss systerson fyllde 5 år. När ungen äntligen somnat och vi vuxna äntligen skulle kunna samtala och umgås fick herrn någon form av akut magsjuka. Vilket innebar akut färd tillbaka till storstan, medan jag satt beredd med en påse och papper om han skulle kexa. Det gjorde han inte. Men så snabbt har vi nog aldrig tagit oss hem förut... Alltså 10 mil. På typ 45 minuter! Jag höll i mig jättehårt (som om det skulle hjälpa om vi skulle krocka med en älg eller någon typ av farkost). Spännande var det iallafall, enligt mig. Herrn höll inte med.

Håkan on my mind

Konserten var grym. Underbar. Strålande. Hänförande. Förtjusande. Och när För en lång, lång tid drog igång kändes det som om stället kokade. Jag ville aldrig gå hem och jag tror faktiskt att Håkan inte heller ville gå hem. Det största dock - Håkan sprang runt i snön utanför mitt hus! I snön där jag brukar rasta herrns mamas hund. Mitt frieri blev det dock inget av. Det var 100 andra före mig och herrn ville gå hem. Så jag motvilligt hemåt.

Imorse klev jag upp 6.30 och gick på promenad!

Hahah! Nä, det gjorde jag inte. Igår när jag gick och la mig var tanken att jag skulle kliva upp imorse och gå på promenad innan jobbet. Men det sket sig rejält då jag inte ställt väckaren. Överhuvudtaget. Vaknade med ett ryck då herrns klocka ringde 7.45. Jag var på jobbet 8.05 väldig opromenerad och opigg. Klantigt.

Idag äre Håkan. Min käraste Håkan! Men inte förrän klockan 21.00. Vet inte riktigt hur det här ska gå, jag som brukar somna 22.00 (ja, på pricken). Vet inte hur det ska gå med mitt jobb heller. Inte med herrns heller. Åh! Ångesten kom över mig igår. Vad fan gör vi om vi blir utan jobb båda två? Herrn pratade om att plugga. Jag vill aldrig mer plugga! Herrn pratade om att flytta. Jag vill inte flytta! Ska jag bli arbetslös OCH singel? Så då bölade jag en skvätt åt eländet som inte ens har kommit än.

Hörruduru, finanskrisen! Jag hatar dig. Hör du det? Jag hatar dig!

Yokas dotter i besticklådan

Jag drömmer sjuka saker. Häromnatten drömde jag att jag och yoka och några till åkte till fjällen. Även Lisa var med. Jag gick iväg på promenad och när jag kom tillbaka till stugan hade Yokas dotter försvunnit. Riktigt läskigt! Vi letade ute runt stugan och i snön, men helt plötsligt fick Yoka och Lisa för sig att dom skulle leta efter henne inne i stugan. Jag försökte få dem att fatta att hon inte fanns i stugan och att vi måste ringa polisen och leta utomhus! Då började Yoka leta efter henne i kökslådorna! Då skrek jag "Men det fattar du väl att hon inte är i besticklådan! En 2-åring får inte plats i en besticklåda!" varpå Yoka svarade "Vadå, det är väl inte helt omöjligt?!" och blev jättearg på mig.

Jag minns inte hur det hela slutade, men jag minns att jag tyckte att Lisa och Yoka var fantastiskt korkade. Sen drömde jag något om att herrns ex skulle dela säng med oss en natt. "Bara sova över" hette det. Jag trodde ärligt talat att jag skulle dö av ilska. Herregud. Jag är en sjuk människa.

Jag har inte svaren på allt.

Dom flesta brukar nöja sig med förklaringen "Då har nog budet gjort en miss idag". Sen är det bra. Men idag har en karl ringt 5 gånger för att få en förklaring. "HUR kan han missa min låda?! Jag har ju haft tidningen i 25 år! HUR?!" Och när jag frågar om han blivit utan tidning ofta eftersom han uppenbarligen inte kan släppa frågan så säger han "Nä?! Inte en enda gång på 25 år förutom idag!"

Men. Herre. Gud. Gå och lägg dig då människa och slappna av. Gå ut i solen. Ring din mamma. Klappa katten. Köp mjölk. Titta på tv. Skriv ett brev. Ring inte mig fler gånger. Snälla.

Och varför ser jag ut som en massmördare på varenda jävla bild?

Förra veckan var jag på banken för att fixa ett id-kort (ja, jag är sämst i hela världen som inte har något körkort). Bilden som ska följa mig i typ 10 år ser förjäävlig ut. På riktigt. Men vafan tänkte jag, skitsamma. Nyss var herrn och jag hos polisen för att fixa pass (så jag kan lämna den här arbetsplatsen så fort jag får mina semesterdagar - bye, bye, so long, take care!). Japp, jag såg givetvis ut som någon som skulle kunna råna din farmor.

Men jag skulle aldrig kunna råna någon. Jag är alldeles för feg för det.

Varför funkar inte alvedon mot ont i hjärtat?

Min paps är sjuk. Det verkar inte finnas nåt ljus i tunneln än på ett tag. Och jag oroar mig för mams och hela familjen uppe i byn faktiskt. Paps "sjukdom" verkar dra ner alla. Jag har inte pratat med honom på flera månader. Alltså verkligen pratat. Dom gångerna han orkar prata pratar vi bara om hur han mår. Och det är aldrig bra. Ändå säger han inte allt till mig, han vill väl inte oroa mig. Men mama vet och mama berättar.

Åh. Det gör verkligen ont i hjärtat när jag vet att i princip hela familjen mår dåligt. Och det gör ännu mer ont att jag sitter långt ifrån och egentligen inte ha en aning om vad som händer där hemma.

Oh well. Jag hoppas allt blir bättre snart.

Varför tror alla karlar att jag inte kan nånting?

Det är jävligt irriterande. Jag kan VISST! Hmpf.

Jättemånga öl med grabbarna.

Två dagar i rad dessutom. Jag är stolt över mig själv som inte bara drack Hof!

Igår begav jag mig till ett badhus för att eventuellt simma lite. Men eftersom det snöat fenomenalt mycket och vår bil var rejält insnöad så tog det alldeles för långt tid att ta sig till badhuset. Simma hann jag inte men däremot sola. Så nu är jag röd och osimmad. Alltid nåt!

Trots all snö som fallit och ställt till det för våra bud så har jag fått förvånansvärt lite skäll idag från kunderna! En bra måndag. Skönt.

På torsdag smäller det. Jag och herrn ska se Håkan! Ääääntligen!

Öl med grabbarna

Tanken var att jag och kollegan skulle ta en öl efter jobbet idag. Kollegan fikade med min sambo igår och dom tog beslutet att även herrn skulle vara med. Och nyss kom en annan kollega och skulle också med och dricka öl. So far so good. Men nu är det så att tre av dom mest hockeytokiga karlarna är dom som ska dricka öl med mig.

Jag vill verkligen inte prata hockey. Jag kan se på hockey, dvs gå på en match. Dels för att jag kan gå och köpa korv, dels för att man får dricka öl och dels för att då är iallafall dom flesta gubbarna tysta och ser på matchen. Men att dricka öl och prata hockey är ju så dödns tråkigt. Inte ölen då, bara hockeyn.

Mr Candyman!

Hur ofta får man en godispåse av helt okända (nåja, nästan helt okända) män? Jag fick det igår! Ringde en vaktmästare i hopp om att han kunde hjälpa mig att få fram en nyckel till en port som varit låst i 100 år. För ungefär ett halvår sen hjälpte han mig att fixa en annan nyckel, den gången gick jag till hans kontor och fick mula i mig godis medan han letade reda på rätt nyckel. Så igår när jag ringde honom så sa jag att det var jag som åt upp allt godis den där gången. Han kom ihåg mig och sa att han skulle ta med en påse godis till mig den här gången också. Och det gjorde han! Jag mötte upp honom utanför den aktuella porten, fick nyckeln och så hivade han fram en påse med godis!

Jag blev glad, åt godiset, blev lite tjockare och sen lite ledsen när jag insåg att jag gått upp två kilo igen.

"Framstjärten är baktung"

Det sas en hel del roligt/dumt på båten. Även när vi kom av båten. Även innan (Vi kom till exempel på att DHL står för Deutshe Hitler Lande när vi åkte tåg). På lördagen fick Lisa en fin lapp på sin klänning av någon snubbe på discot. Det stod SÖT på hennes vänstra (tror jag det var) bröst hela kvällen. Vid tvåtiden blev vi hungriga och satte oss för att mula i oss kvällsmackor. Då säger en herre till Lisa "Du är så söt!" varpå Lisa svarar "Jag vet, det står här" pekar på sitt vänstra bröst. Snacka om att kunna ta en komplimang!

Söndagsmorgonen ville Siv mest sova medan jag och Mr. Stiff låg och småpratade och Kålen mest ville dö. Stiff och jag kom in på ämnet allergier. "Är du allergisk mot hamstern?" frågade Stiffen. Jag försökte förklara att det gick bra eftersom en hamster inte har så mycket hår. "Är det nå hår på bävern då?" fick jag till svar. När vi väl tog oss upp styrde vi kosan mot maten. Fast inte Stiff. Han kräktes. Efter ett tag kom han upp till oss andra, dock väldigt pustande och frustande och lite grön i ansiktet. Vi andra åt vår lunch medan han satt med huvudet mellan knäna och tog djuuupa andetag. "Typiskt att jag skulle bli sjösjuk!". Han pustade en stund till och vi garvade mest åt honom. Han köpte en flaska vatten och drack den med andakt. Han verkade inte må bättre. Snarare sämre. Tillslut brölade han "Men den här jääävla sjögången!"

Det var spegelblankt på vattnet. Inte en krusning. Vad vi andra skulle kalla lugnt vatten.

Det hände en massa annat också men jag orkar inte ta med allt. Det hände många konstiga saker på väldigt kort tid. Nu längtar jag tills vi åker igen! Fast då ska jag ha en lyxhytt och en fungerande toalett!

Bälääää.

Igår var herrn och jag på affären. Vi storhandlade. Sen åkte vi hem. Åt framför tvn. Försökte få hamstern att komma ut ur sitt lilla hus. Jag la in bilderna från båten på datorn (herregud, jag är 25 år och tycker fortfarande att det är sjukt roligt att bli aspackad). Sen gick jag och la mig.

Men herregud vilket tråkigt liv man lever. Det finns bara två lägen i mitt liv. Nykter och tråkig eller full och dum. Jag måste skaffa mig ett intresse. Hamsterhoppning kanske?

Vart tog pungen vägen?

Igår var jag med om ett smärre trauma. Jag pinnade hem på lunchen för att hämta en kofta eftersom det är förbannat kallt på jobbet. När jag passerade buren där min kära vän Thunder (min hamster för er som glömt) så låg han som vanligt med arschlet utanför sitt lilla hus. Inget ovanligt med det. Men när jag kollade närmare så hade han bara en pungkula! Det brukar alltid sticka ut två ur huset, men nu var det bara en! Jag blev orolig och trodde att han tappat den andra och började leta efter den andra där i buren. Hittade givetvis ingen och blev mer orolig över att han blivit sjuk i huvudet och ätit upp sin egen pungkula.

Det hade han inte.

Han frös tydligen och hade bara dragit in den ena! Verkligen dragit in den! När jag började peta runt där i buren vaknade han och pungkulan till liv igen och då kunde jag dra en lättnadens suck. Pungen var kvar. Hamstern frisk. Phew!

Nu ska jag gå hem och kolla så att hamstern och pungen fortfarande är kvar i buren.

Jag lever.

Och lisa fick nästan rätt. Jag drunknade inte i havet, däremot i vin. Under själva middagen fick jag nog i mig 5 glas vin. Överhuvudtaget fick jag i mig väldigt mycket vin. Man kan säga att jag kan det här med att dricka vin. Det var iallafall sjukt roligt! Ett litet minus att båten liksom luktade avlopp mest hela tiden. Dessutom gick vår toalett sönder. Mr Stiff lyckades däcka runt 23.10. Jag föll som en fura i hytten och har ett gigantic blåmärke på stieurten. J var packad som en alika på söndagen när vi skulle ta oss av båten. Tja, och en hel del annat som jag har censurerat bort. Det som inte står i bloggen har aldrig hänt!

Nu jobba. Jobb, jobb.

Idag är jag snäll igen.

Idag är vi bara två stycken som jobbar. Ingen rast och ingen lunch idag heller. Men nu slipper jag iallafall se den där latmasken eftersom han är ledig idag.

Imorgon är det lööördag. Då ska vi åka båtn. Jag längtar samtidigt som dödsångesten gör sig påmind. Zombie sms:ade nyss: "Ta med fallskärm ifall ni sjunker. Ologiskt jag vet men på flyg har dom flytvästar och kan man bygga flygplan så måste man veta bäst"

Iiii. Jag ska ta med mig min hjälm också. I fall att. Haha - i fall. Jag är så rolig att det gör ont.

Men skjut mä vad trött jag är.

03.02 ringde det från jobbet inatt. Tur för mig hade jag mobilen på ljudlöst så jag slapp vakna av det hemska ljudet. Däremot vaknade jag av mig själv 03.45 och såg att jag hade ett missat samtal. Det tog x antal minuter innan jag fattade varför jag kände igen numret. När jag väl gjorde det (det var från jobbet) trodde jag att det hade hänt Kålens lillebror någonting (hans första natt på jobbet) så jag ringde upp fort som ögat. Det visade sig att det inte alls var Kålens lillebror det handlade om utan om att jag mitt klantarsel glömt att berätta för ett bud var hans bok och nycklar låg. Jag kom iallafall ihåg det då och vi fick ut alla tidningar till kunderna i hyfsad tid ändå. Men kunde jag somna om efter det där? Givetvis inte.

Så nu sitter jag här. Trött nå grön djävulskt och förbannad på min kollega som ALLTID kommer undan jobb. Jag var här 05.45. Jag har inte tagit en endaste rast på hela dagen. Jag åt lunch vid mitt skrivbord. Min kollega kom hit 6.45. Han hjälpte mig dock inte att svara i telefon förrän 07.00 (PÅ PRICKEN) eftersom han inte börjar innan dess. Han gick på fika prick 10.00. Han kom tillbaka 10.35. Det ringde en kille och sa att han pratade med min kollega om att hans lön ej kommit, och fått till svar att det skulle min kollega fixa. Hade han fixat det? Nä. Jag fick styra upp det. Som inte jobbar med löner överhuvudtaget! Klockan 11.50 gick kollegan på lunch. Han kom tillbaka 12.10. Och när min chef kom och sa att han skulle iväg på möte idag klockan 15 sa min kollega att han också skulle sluta tidigt (15.00 istället för 16.00) för han minsann skulle iväg och titta på hockey. Då sa jag att jag tänkte gå hem 15.00 idag (om man börjar klockan 6.00 så är arbetsdagen över 15.00). Min chef säger då "Men då blir ju X ensam från 15 till 17?" och tittar på mig. Så då är det mitt fel att han blir ensam! Och JAG måste jobba över som har jobbat som ett djur hela jävla dagen! Medan min kollega som fikat sig igenom hela sitt jävla arbetsliv gick hem 14.15.

Jag dör så förbannat less jag blir! Så här är det jämt! Vi andra jobbar övertid och sliter för att få allt att gå ihop medan den där kan lalla på hur som helst! Och även fast man påpekar det för chefen säger han "Jag vet. Men vad kan man göra?".

Eh?

En fet jävla fot i arslet kanske. Hejdåochkomaldrigihelahelvetetillbaka!

Nu är det näääära

Sjukt nära. Så nära att jag på riktigt börjar bli nervös. Jag kanske borde ta med mig flytvästen. Och en visselpipa. Och några nödraketer.

Igår brände jag sönder Sivans hår. Stackars stackars Siv. Kålen får fixa till det.

Kaffedrickandetsdag. Även kissandets.

Jag är sjukt trött. Det finns liksom ingen ork i mig. Det har varit sjukt mycket på jobbet några dagar, utan lunch och rast. Bara jobb. Och börjar jag liksom längta så där innerligt efter semester. Tänk att få vara ledig mer än 2-3 dagar. Inte för att jag vet vad jag skulle göra om jag fick vara ledig, men ändå!

Ikväll kommer Yoka, Siv och Kålen förbi. Herrn får inte vara hemma för vi ska blondera (eller bränna - vi får se) Sivans hår och skvallra. Samt äta. Och sånt kan ju inte pojkar vara med på.

Fika, fylla och storgrin.

I lördags fick jag med mig Zombie på en fika på stan. Han var som vanligt rolig och pinsam på samma gång. När vi skulle införskaffa fikat så sa han till den indiskatjejen bakom kassan att han ville ha en negerboll. Hon tittade surt på honom och pekade på en chokladmuffin "En sån?". Zombie pekade på negerbollen "Nej, en sån. En negerboll". Hon såg ännu surare ut "Jaha, en c h o k l a d b o l l". Zombie låtsades som om han inte förstod henne "Ja, en negerboll". Har en känsla av att vi inte bör gå dit fler gånger..

På kvällen drack jag vin med Siv och Kålen och blev full och dum. Träffade herrns ex på krogen, när hon sa att hon älskade honom blev jag sur eftersom jag är en drama queen och tycker extremt illa om henne. Oh well. Jag gick hem och lika bra var väl det. Men innan jag blev sur så hann jag sjunga karaoke med Sivan. Fortfarande går ångesten genom kroppen på mig när jag tänker på det. Kunde inte herrns ex kommit precis innan det var dags att sjunga och säga det där? Då hade jag ju blivit sur och gått hem innan jag hann sjunga. Men nääärå! Jag skulle minsann skämma ut mig först.

Nu är det inte länge kvar till jag ska åka båt. Givetvis har jag fått ont i halsen men det kanske försvinner när jag drunkar i minttun? Ja, det gör det nog.

Kvinnor kan inte.

Men gudars vad dåligt bemött jag blev för en stund sen. En riktig räbba som snäste av mig i telefonen. Dock inte en kund! Utan en räbba på en tidning vars kund ej fått tidningen. Jag försökte lugnt och sansat (ja, jag brukar faktiskt kunna behålla lugnet när jag får utskällningar men efter att jag lägger på brukar jag bli desto mer förbannad) förklara för henne att jag faktiskt inte kunde göra något åt saken. Att det var datorn som på något sätt strulat till det för oss. Men hon vägrade lyssna på mig. Hon gav sig inte och vad jag än sa försökte hon få det till att det var jag som var dum i huvudet. När hon sa "Har du ingen manlig kollega jag kan få tala med?" trodde jag faktiskt att jag skulle få en hjärtinfarkt av alla vrede som sipprade runt i mig! Tacka gud för tekniken och internet iallafall, för hon anklagade mig för att inte ha svarat på deras mail - fattar ni hur förjävla skönt det var att få bevisa för henne att jag minsann visst svarat och det faktiskt var hon som var korkad? Som en orgasm tamejfan! Fast bättre!

Hör du det, kärring. Jag kan VISST! Och att nedvärdera sitt eget kön på det där viset! Du kommer nog inte till himlen när det väl är dags.

Nu ska jag bita i stressbollen igen. Länge, eller iallafall till min puls gått ner.

Man vet att man bor i Norrland

När man kan läsa notiser som "Vem saknar sparken?" i tidningen. Ja, den är iallafall inte min. Det kan jag konstatera så här på rak arm.

Man fattar också att det är nyhetstorka. Det kan jag också konstatera så här på rak arm. Alldeles helt utsträckt är den. Raaak. Tooorrt.

Men DU är tjock!

Hur jag kunnat missa att blogga om detta är ju helt galet.. Iförrgår kom det in ett tidningsbud här på kontoret och sökte efter min manliga kollega. Och helt plötsligt, utan någon som helst förvarning säger han: "Hey you Sonja, I see that you have gained some weight. Maybe you should work out?"

MEN VAD I HELA HELVETE?!

Sen exakt när är det ok att påpeka att jag är tjock?! Jag är fullt medveten om att jag inte är smal. Hur skulle jag kunna missa det liksom? Det är ju ändå jag som klär på mig på morgonen, som duschar mig och som utför diverse underhållningsarbete på min kropp. Jag VET att jag inte är smal. Jag VET att jag borde träna. Men det ger ju inte någon rätten att bara vräka ur sig det hur som helst. Överlag så har jag märkt att snubbarna har en tendens att påpeka saker om mitt yttre. "You look good today" eller "you look tired" eller "Har du sminkat dig idag?". Häromdagen kom det upp en karl för att hämta någar tidningar. När han såg mig (och min kjol) vänder han sig om till min kollega och säger "Men gosse, hon har snofsat till sig sedan hon slutade städa!". Medan jag stod där och hörde allt! Det spelar ingen roll om det är komplimanger eller pikar, jag fattar inte varför vi överhuvudtaget ska diskutera mitt utseende.

Dock har jag inte hört någon säga nånting till min kollega som sitter mitt emot mig något om att han väger cirka 80 kilo för mycket. Inte heller har någon sagt till min andra kollega som aldrig tvättar håret att han har smutsigt hår. Ingen har sagt något till han som alltid ser förbannat trött ut att han ser förbannat trött ut. Ingenting. Men när det gäller mig och mitt utseende är det helt okej att vräka ur sig diverse saker.

Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag. Vilket jävla sätt man blir behandlad på. Som om jag är nån jävla installation på nån utställning där folk kan vräka ur sig sina åsikter hur som helst.

Åååå! Nu måste jag gå och bita i stressbollen en stund.

Arrrrg.

Igår vankades det middag med Yoka, Blomkålen och Sivan. Yoka är gravid och trött men jag tror ändå Blomkålen tog priset. Vi pratade amning och födslar och annat roligt.

Yoka - Ja, men så fick hon problem med amningen..

Kålen - På sig själv?

Konstiga blickar på Kålen och liiiite konstig stämning innan vi rett ut det hela. Kålen tyckte tydligen att hon sa andningen.

Förövrigt måste jag nog gå nån kurs, typ Lär dig hantera din ilska. Hysteriskt arg över nåt så simpelt som trasiga bommar vid järnvägen igår. Och inte blir det bättre av att herrn är minst lika arg som jag. Om inte argare. Och när han blir argare än mig så himlar jag med ögonen åt honom och tycker han är fånig som blir arg över en sån futtig sak! Och så blir han ännu argare. Fantastiskt roligt egentligen. Men när jag kom hem från Siv så blev jag sjukt glad, för han hade tvättat och bytt sängkläder. Så visst, jag blir sjukt arg för ingenting men sjukt glad för nya sängkläder!

Tjing tjong styrstång

Det är spännande här på kontoret. Vi har fått en ny medarbetare för ett tag, han säger inte mycket, men han pratar gärna om sin fru. Som han hämtade i Kina. Som han gift sig med. Ja, han åkte till Kina för att träffa kvinnan som han aldrig tidigare träffat eller pratat med för att gifta sig med henne. Han har nu tagit med henne till Sverige. Och när han pratar om henne låter det som han pratar om sin nya bil. Han fick frågan hur det känns att vara gift. "Jo, tack. Det känns bra. Hon är en bra fru. Duktig på att laga mat." eller "Det går bra, hon tvättade igår." eller "Igår fick hon följa med till affären".

Herregud. Jag får ont i magen. Kanske borde jag inte ha det, kanske är hon jättelycklig över att hon fick följa med till affären. Jättelycklig över att han är nöjd med hennes matlagning. Jättelycklig över att tvätta hans kalsonger. Hon kanske tänker "Hurra! Tvätta, I love it!". Fast på kinesiska då.

Ännu mer dravel! Nu ska jag jobba. Faktiskt. På riktigt!

Fanfuckingtastic

Vad är dealen med tanterna egentligen? Inte dom vanliga, gulliga tanterna utan dom skvallriga, nyfikna, skitjobbiga tanterna? Som igår när jag gick ner till fiket här i huset.

"Jaha, har ni förlovat er? När ska ni ha barn då? Men ni bor väl ihop?"

Vafan! Ge dig tjockkärring! Som om jag skulle berätta för husets skvallertant när jag tänker skaffa barn? Pöh!

Förlovning är förresten bara till för mesar (sorry, men så är det). Antingen så går man all in och gifter sig eller så nöjer man sig med att bara vara sambos. I min värld får man vara förlovad i högst ett år, sedan är det giftemål som gäller. Pronto!

Jaja. Ännu ett meningslöst inlägg. Känner ni som jag? Ännu en minut bortslösat liv.

Ååå, the huvudvärk!

It´s killing me! Trots att jag varken druckit rödvin eller snusat eller nåt annat olagligt.

Förstår ni hur nära färjan jag är nu? Jättenära! Nu ska jag bara vänta på lönen, somna till "På spåret", jobba lite till, somna till "På spåret" en gång till och SEN åka färja. Jag tror det kommer bli sjukt bra. Drömde förresten att jag skulle dö. Dödsångest är riktigt otäckt.

Något som inte är otäckt: Min gamla lågstadielärare ringde till mig idag! Alltså hon skulle surra om en tidning som inte dykt upp, hon visste inte att hon skulle få prata med mig (visste hon det vore det ju märkligt). Jag hörde på en gång att det var hon, redan innan hon sagt sitt namn. Hon minns både mig och syrran och jag fick värsta flashbacken och ville tillbaka till mina barndomslekar med S. Jag kastade bilar i huvudet på henne, hon hånglade med killar, jag spelade fotboll, hon hånglade med killar.

Jaja. Jag gör allt för att slippa jobba. Mest för att det är jag som måste jobba över medan Herr Värdelös får gå hem klockan fyra. På pricken! Aaaaalltid på pricken! Så här sitter jag och maskar. Mask, mask.

Hej hybris!

Bloggfrossa har redan skrivit det så sjukt bra, men ändå. Kanske den mest uppblåsta pöjk jag skådat.

Haha! Lurad!

Först hade jag ångest inför den här veckan. Börja 06.00 är fan aldrig roligt. Sen tänkte jag att det kanske var rätt gött ändå, att få gå hem klockan 15.00. ELLER INTE.

Imorse när jag öppnade mailen stod det klart för mig att jag kommer få jobba ensam. Båda mina kollegor är hemma med sjuka barn. Vab, vab. Så den här veckan kommer alltså innebära jobb från 6 till 17 varenda dag. Ensam. Göra saker jag aldrig gjort tidigare. Ringa folk jag inte har numret till.

Hur fan kan alla ungar blir sjuka samtidigt? Är det här någon del av en ondskefull plan?
Jag vet, det är inte ungarnas fel. Det är tom synd om sjuka barn. Men jag är så jävla less på att alltid vara den som ska styra upp allt ensam när alla andra är hemma och ser på film och matar barnen med alvedon.

Igår när vi hasade runt på stan hittade vi en bok; "Korsstygn på nytt". Där i fanns det ett fint broderi som jag nog ska hänga upp på mig vägg. "Ungar suger".

Siv: Om du tycker att jag är osocial annars - watch me den här veckan! Den där middagen vi ska ha på tisdag kommer jag förmodligen sova mig igenom.

På ålderns höst

Jag kommer på mig själv att prata om vädret på MSN. Vädret! På msn! Hallå, vad är det frågan om? Som Chandler skulle ha sagt: Could I go any lower in the åldersträsk? (fast mer grammatiskt korrekt dårå..ähum)

Vi vet alla vilken dag det är idag.

Det är drickavinisoffanochsomnatillpåspåret-dagen. Jag får ångest när jag tänker på vilken pensionär jag har blivit.

Var tog alla festerna vägen? Vad hände med striptease och en härgårmanskylt i vardagsrummet? Exakt när skedde denna förvandling från festprisse till pensionär? Jag tycker inte om det! Ge mig min partyhatt tillbaka!

Hej, det är jag som är tomaten

Men vad gör väl det när det bara kostade mig 10 kronor att bli tomatröd! Hittade ett solarium i samma hus som jag bor i; 10 spänn för en halvtimme. Stor risk för hudcancer med andra ord.

Får man kasta stressbollen på sin kollega?

Jag bara undrar, för han retar gallfeber på mig med sina dryga kommentarer. Och jag fick en stressboll av Blomkålen i julklapp, en ganska hård sådan. Jag gissar att om jag får till en bra träff kan han nog bli sjukskriven en vecka eller två.

Tänk om jag hade en liten, liten apa..

Då skulle den kunna göra mina arbetsuppgifter. Dvs lägga papper i kuvert. Papercuts gör svinont och kuvertera är svintråkigt.


Umpa, umpa falleralleraaaaa...

Snart åker jag färja med Håkan.

Jag blir mer och mer nervös för varje dag som går. En dag närmare den dagen jag drunknar (antingen i havet eller i minttu - det återstår att se). Givetvis inser jag att jag är fånig som oroar mig, men det känns faktiskt lite jobbigt att tänka på att jag kanske dör på en jävla färja. Eller ja, det känns rätt jobbigt att jag ska dö överhuvudtaget. Men ja.. äh. Åka färja, dricka sprit - va kul! Hurra!

Nu blir det jobba.

Härlig Bloodymary blev förfärlig...

Jag vet inte hur det gick till men helt plötsligt är jag pank. Givetvis har jag ett sparkonto men det var länge sen jag var tvungen att nalla av det, och jag vägrar göra det nu igen. Jag ska ju vara vuxen nu. Spara pengar. Vattna blommorna. Ta ansvar. Skaffa barn (hahaha, nä, knappast!). Jag trodde faktiskt senast förra veckan att jag hade bakat en kaka i ungnen av misstag. Det hade jag givetvis inte men paniken som infann sig var otäck. Såg mina bakisdagar i soffan som ett minne blott och att jag snart skulle vara en tonårsförälder. När lingonen äntligen föll ner så jag kan lova er att jag jublade. Halléluja and praise the lord för lingonen! Jag kommer aldrig känna mig mogen/vuxen/redo. Därför känns det här låten med Markus Krunegård passande.

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp!

Jag er norsk.

I lördags efter x antal liter alkohol så blev jag helt plötsligt norsk när jag skulle sms:a Zombie och fråga hur länge han jobbade. Jag fann det väldigt roligt att jag skrivit på norska! "Hur kämpe lobbs du?". Ingen annan än jag skrattade åt det. Jo, Zombie också.

Jag borde jobba. Ta tag i saker. Men jag ooooorkar inte. Faktiskt inte. Som om jag käkat sömnpiller. Alltid går jättesakta.

Och Spotify är kanske världens bästa grej. Jag vet, jag är väl sist att inse detta men ändå!

Julen är över. Ångesten är här.

Idag är dagen efter bakisdagen. Igår var dagen efter festen. Jag vet inte om det hände så mycket egentligen, förutom att Kålen spillde ut mitt rödvinsglas över sina sockar och sin matta. Vita sockar. Vit matta. Inne på krogen föll Siv i en trapp. Typ. Jag tror det ingick i dansen som hon så fint utövade.

Vi avslutade kvällen på Max. Där träffade vi ett gäng Cowboys. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde och sa men ångesten är här iallafall.

Det var fan i mig på tiden. Så mycket dumt som jag gjort.

Här sitter jag och är kissnödig.

Mina två kollegor spelar tv-spel. Igår dansade vi i ring till Lady Gagas Poker Face. F körde sina extremt snygga moves, bland annat "Kundvagnen".

Ja, som ni hör så är det sjukt mycket nu på jobbet. Man blir alldeles matt. Men jag har faktiskt räknat lite idag. På tid dessutom! Lågstadiet all over igen! Fast den här gången fick jag använda miniräknare. Tur för mig. Tur för företaget.

Nu räknar jag timmarna till smorgostartan. Och så räknar jag timmarna tills jag får gå hem och sova middag som den 2-åring jag egentligen är.

En liten grej till bara: Just nu retar jag gallfeber på varenda homofob i huset som råkar gå förbi mitt skrivbord. På bordet ligger nämligen Läkartidningen och på deras framsida en hyfsat stor bild på två män som pussas. Tänk vad lätt det är att provocera! Tänk att folk fortfarande orkar bli upprörda av en sån naturlig sak. Släpp det där nu, hörrni, och låt folk få pussas med vem dom vill. Jag låter den iallafall ligga kvar. Ha!

Kissa var det ja. Don´t peepee in my teepee.

Hurra, hurra, hurra, hurraaaa!

Idag fyller Blomkålen 25 år! TJUGOFEM år. Det är verkligen skitgammalt. Iallafall, eftersom jag och Siv är sluga som få så tog vi med oss Kålens paket, ett ballerinakex (vi hade ingen tårta) med ett ljus i samt två ballonger som luktade gift och smög oss in hos Kålen klockan 06.20 och sjöng så fiiint för henne. Jag tror hon blev lite glad.

Efter att vi öppnat paket i sängen bjöd Kålen på frukost och det var sjukt mysigt! Mera sånt! Även fast jag just nu är fantastiskt trött så var det helt klart värt det.

Ikväll bjuder Kålen på smörgåstårta och jag vet nån som kommer sova som en gris inatt.. (Jag, alltså). Imorgon ska jag sova länge för att sedan vara tomte på nån himla fest. Så här i efterhand ångrar jag mig lite att jag tackade ja till förfrågan men nu är det väl bara att ta på masken och kramas med främmande barn. På kvällen vankas det fest hos Kål och jag tänkte dricka mig lagomt full och fira att jag inte är gravid den här månaden heller! Hurra igen.

Back to work it is.

Hej, varsågod. Ta mina pengar. För all del.

Alltså butiker med skyhöga priser och kass personal really get´s me going. Herregud.

Annars inget nytt. Papa är sjuk fortfarande. Tråkigt är att Lisas mama också gått och blivit sjuk. Hoppas alla är friska och glada snart.

På fredag fyller Blomkålen 25 år. Hähä. Dvs hon är också snart död.

Vara ledig varannan dag är rätt segt. Och Super Mario Galaxy är sjukt svårt. Jag blir yr och får svindel. Som en tant!

Läkare med gränser.

Min papa är sjuk. Ingen vet varför. Det började med ett näsblod som aaaldrig slutade. Överläkaren på avdelningen han låg på skulle då, för att få stopp på blödningen, trycka upp någon form av ballong i näsan på papa. Men innan han gjorde det sa han "Jag har aldrig sett en sån här förut! Än mindre använt en." Likt förbannat satte han in den på min papa. Och fick visserligen stopp på blödningen. Men istället har yrsel, illamående, hjärtklappninh och knastrande öron uppstått. Och min älskade papps mår jättedåligt. Kanske inget att bli upprörd tycker vissa. Men det tycker jag! Hur i hela friden kan det vara så att en överläkare aldrig har sett en pryl som han ska trycka in i någons bihålor? Hur i hela friden kan det vara så att överläkaren ens överväger att pula in den i min papps om han inte vet vad han sysslar med?

Eftersom det var läkarslarv som stod för min sambos pappas död (död pga av lunginflammation - år 2003!) så känner jag inte direkt något större förtroende för sjukvården. Och inte fan blir man lugnare av att höra sådana saker som "Oj, den här såg rolig ut, en sån har jag aldrig sett förut" från en läkare. Jag har inget emot att betala skatt, faktum är att jag tycker det är en sjukt bra grej, men det förutsätter ju att jag betalar lön till någon som faktiskt kan sitt jobb.

Jag får ta en jävla massa skit när tidningen uteblir men vars fan ringer jag när jag vill skälla ut läkare? Finns det något direktnummer?