Först hade jag ångest inför den här veckan. Börja 06.00 är fan aldrig roligt. Sen tänkte jag att det kanske var rätt gött ändå, att få gå hem klockan 15.00. ELLER INTE.
Imorse när jag öppnade mailen stod det klart för mig att jag kommer få jobba ensam. Båda mina kollegor är hemma med sjuka barn. Vab, vab. Så den här veckan kommer alltså innebära jobb från 6 till 17 varenda dag. Ensam. Göra saker jag aldrig gjort tidigare. Ringa folk jag inte har numret till.
Hur fan kan alla ungar blir sjuka samtidigt? Är det här någon del av en ondskefull plan?
Jag vet, det är inte ungarnas fel. Det är tom synd om sjuka barn. Men jag är så jävla less på att alltid vara den som ska styra upp allt ensam när alla andra är hemma och ser på film och matar barnen med alvedon.
Igår när vi hasade runt på stan hittade vi en bok; "Korsstygn på nytt". Där i fanns det ett fint broderi som jag nog ska hänga upp på mig vägg. "Ungar suger".
Siv: Om du tycker att jag är osocial annars - watch me den här veckan! Den där middagen vi ska ha på tisdag kommer jag förmodligen sova mig igenom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
åh..gissa vem som vab:at idag för första gången på 4-5 år..yup, hade dotra i helgen och hon ville tydligen förlänga sin vistelse här i schtorschtan, så jag vaknade till ljudet av spyor igår morse...men imorgon blir hon hemskickad till sin mor, så min förlängd helg är över :(
SvaraRaderaJerk: Jag förstår ju mycket väl att det måste vara minst lika jobbigt att vara hemma med ett sjukt barn som det är att vara ensam på en arbetsplats. Förmodligen jobbigare med ett spyende barn.. Egentligen är det inte barnen som suger, utan min kollega som får jobba kvar trots att han aldrig lyft ett finger i hela sitt liv. Det gör mig heligt förbannad! Gnnh!
SvaraRaderaeeh..jobbar du här hos mig?? ;)
SvaraRadera