Det är många som inte riktigt förstår att jag faktiskt tänker på Lisa och hennes familj hela tiden. Jo, hela tiden. Det finns inte en timme under dagen som jag inte tänker på dem. Det hjälper inte dem på något som helst vis, men tankarna går ändå hela tiden till dem. Hur dom har det. Hur allt ska bli.
Allt kan hända. Bra och dåliga saker. Både dig och mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack kära Sonja!! Det hjälper oss väldigt mycket att du tänker på oss! Faktiskt mer än du nånsin anar. Vänner är det viktigaste som finns när tillvaron ställs på ända så här.
SvaraRadera