Det är spännande här på kontoret. Vi har fått en ny medarbetare för ett tag, han säger inte mycket, men han pratar gärna om sin fru. Som han hämtade i Kina. Som han gift sig med. Ja, han åkte till Kina för att träffa kvinnan som han aldrig tidigare träffat eller pratat med för att gifta sig med henne. Han har nu tagit med henne till Sverige. Och när han pratar om henne låter det som han pratar om sin nya bil. Han fick frågan hur det känns att vara gift. "Jo, tack. Det känns bra. Hon är en bra fru. Duktig på att laga mat." eller "Det går bra, hon tvättade igår." eller "Igår fick hon följa med till affären".
Herregud. Jag får ont i magen. Kanske borde jag inte ha det, kanske är hon jättelycklig över att hon fick följa med till affären. Jättelycklig över att han är nöjd med hennes matlagning. Jättelycklig över att tvätta hans kalsonger. Hon kanske tänker "Hurra! Tvätta, I love it!". Fast på kinesiska då.
Ännu mer dravel! Nu ska jag jobba. Faktiskt. På riktigt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar