Förut innebar fredagar en jäkligt skön känsla i magen. Typ alltingordnarsig-känslan. Det kändes nästan lite som julafton på fredagsmornarna - bara eeen ynka dag tills man fick slappa och sova ut liksom. Jag kunde tom vissla lite under dagarna på jobbet. Men nu är den som bortblåst. Ingen alltordnarsig, inget vissel. Ingenting. Bara allmän likgiltighet. Hur kunde det bli såhär?! Jag anser att jag fortfarande har partyhatten på mig rätt ofta på helgerna, det är inte bara plantering av blommor och parmiddagar liksom. Hur fasen tar jag mig ur den här svackan? Ni kan ju lyssna på den här låten och byta ut "lovin" mot "fredags"..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar