Idag var papas kisse (egentligen min) till veterinären. Jag var väldigt oförberedd på att veterinären skulle säga att det bara är en tidsfråga innan kisse dör. Tydligen har min ääälskade kissemiss ett extremt dåligt hjärta (vätska i hjärtsäcken och förstorat och allt möjligt dåligt). Det känns fantastiskt fånigt men oj vad ledsen jag blev av det beskedet. Det som gjorde mig mest ledsen var veterinärens extremt dåliga bemötande. Inte ett enda beklagande ord, bara ett "han dör inom en snar framtid av sitt dåliga hjärta". Dessutom kändes det som att han dumförklarade min papa när han inte förstod exakt vad alla hans termer betydde. Och det är klart, det är ju "bara" en katt, men jobbar man som veterinär borde man väl vara på det klara med att dom små liven som kommer in på sjukan faktiskt är otroligt omtyckta av sina mattar och hussar. Och att det faktiskt inte är så himlarns lätt att höra att ens lilla kompis snart ska dö.
Samtidigt är jag himla glad att det inte var papa eller nån annan i familjen med ett sånt dåligt hjärta, men nog har jag sorg ändå. Hur fånigt det än må vara för er andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men Sture :( Hörde av Lisa vad som hänt! Veterinärer kan vara helt sjukt dumma. Jag vet! När vi tvingades avliva Iris så fick hon en spruta snabbt utan att vi hann blinka och sen packade dom ner henne i en påse helt plötsligt! Hur okänsligt som helst!
SvaraRaderaDet var en sorg i sig!
Men usch! Va hemskt! När vi tog bort Kerstin tände dom ljus och la henne på en filt och så fick vi stanna där hur länge vi ville. Den veterinären var hur gullig som helst! Men den vi träffade i måndags var som sagt inte alls särskilt trevlig.
SvaraRadera