Jag har jobbat ett år nu på det här stället. Jag pratar engelska varje dag, den dåliga sorten. Nu gör det inte så himla mycket eftersom dom jag pratar med kommer från Pakistan, Indien mfl och inte heller är några hejare på engelska. Men man tycker ju att jag borde bli bättre och bättre? Icke. Jag får fortfarande hjärnsläpp lite då och då och får ta hälften på svenska. Dessutom kom jag på precis när jag skulle säga plogbil på engelska, att jag inte har en jävla aning om vad plogbil heter på engelska (inte på nåt annat språk heller). "Maybe the..eh..the...ehhhhh...plogbil...well.. no....the one who takes away the snow maybe distroyed the mailbox?"
Hur kunde min engelskalärare sätta MVG på mig? Det är ju faktiskt anmärkningsvärt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag känner exakt samma sak på mitt jobb! Och då även med svenskan! Det är ju väldigt sällan det kommer in nån pur-engelsk person och av de som pratar svenska är ju säkert två tredjedelar av utländsk härkomst. Ibland är det spännande att höra sig själv prata blattesvenska med lite norrländsk influens!
SvaraRaderaJa, det är spännande det här med språk.. det enda jag är bra på är att prata högt med pensionärer.
SvaraRadera